Aftonbladet – 23 december 1874, sida 2

ease mm 3 Folkmöte. Det af riksdagsmannen hr 8. Johnson till den 15 December utlysta sammanträde uti Hvetlanda med häradets valmän för att utbyta tankar om. de större frågor, som sannolikt förekomma till behandling under nästa riksdag, var tämligen talch blef inbjudaren utsedd att a ordet. Första frågan angående grundskatternas successiva afskrifning försvarades med värma och klarhet af åtskilliga talare, hvilka framhöllo de skäl, som i deras tanke borde vara tillfyllestgörande och undanrödja alla betänkligheter för reformens snara genomförande. A andra sidan framhölls med lika värma och klarhet de skäl, som tala emot all billighet och rättvisa af en dylik reform, enär derigenom privilegierad jord, hvars egare genom en högre köpeskilling förvärfvat befintliga friheter, skulle drabbas af en betydligare utgift, eller med andra ord att innebafvaren af skattejord komme i Mnjutande af en större lättnad på bekostnad af den privilegierade jorden, ehurn den skattlagda jorden åtkommits med då innelafvande skyldighet och köpeskillingen derefter blifvit lämpad. Reformens genomförande skulle medföra för industrien, som i vårt land numera nått en förut icke anad höjdpunkt och derför ej fick stjufmoderligt behandlas, sammaorättvisa. Lika förhållande inträffade på alla andra beskattningsföremål. — En billig aflösning vore deremot önskvärd och i sådan riktning borde frågan before dras till framgång. På ordförandens proposition blef dock mötets resolution, att afskrifningen vVore att förorda. Indelningsverkets afskaffande och allmän vå nepligts införande förordades af åtskilliga talare. Ordföranden understöddes af en talare isin åsigt dernti, att man borde söka afpruta något på tjenstgöringstiden, emedan för mycken arbetskraft eljest skulle tagas ifrån jordbruket. Emot indelningsverkets rubbning lrams des dock en och annan betänklighet och varning att icke förhasta sig eller kasta öfver bord denna bepröfvade och berömda institution innan man blefve förvissad om något motsvarande: måhända vore det svårt att finna något bättre. Sedan en af de flere tillstädesvarande officerare nttalat sig till förmån för indelningsverkets afskaffande och införande af allmän värnepligt på de skäl, som derför fullständigt anfördes, mt med synnerlig skärpa varnat emot inskränkning i den väl behöfliga öfningstiden, hvaruti äfven åtskilliga andra hrr officerare m. fl. instämde, så utföll, på derom framstiäld proposition, mötets resolution i öfverensstimmelse härmed, under det en och annan röst höjdes för önskvärdheten af någon nedsättning i tjenstgöringstiden, hvilket dock en talare ansåg lämpligast öfverlemna till sakkunniga personers pröfning. Af några talare framhölls äfven billigheten deruti, att rustoch rotehållare erhålla någon skilig ersättning för den förlängda tjenstgöringstid, hvarunder trappen under öfvergångstiden kunde komma att utöfver vanligheten kommenderas; man uppmanade ordföranden att derom a anspråk. Slutligen, och på gifven anlednii gZ, framsti des af en talare nödvändigheten att vid blifvande löneregleringar icke iakttaga för stor njugghet emot statens ämbetsoch tjenstemiän, utan tillse att deras aflöning stode i någorlunda förhållande till arbete, möda och ansvar, hälst man jest med skäl kunde befara att dugligheten vände sin uppmärksamhet åt andra förvärfsgi nar, som erbjuda en vida säkrare utkomst, hv ket under nu rådande osäkerhet redan visat sig vara förhållandet och, till stor skada för landet, ikert komme att fortgå, om bättre anordningar i detta afseende icke snart åstadkommes. Der indragningar kunna ske må de gerna företagas, men nödvändigheten fordrar att åt de qvarstående tillförsäkras full ersättning och en betryggad framtid, så att de icke af ekonomiska skäl tvingas att vid sidan af statens tjenst söka sin ut komst. (HVETL. TDN