Aftonbladet – 22 december 1874, sida 2

STOCKHOLM den 22 Dec. Vi våga hoppas, att det ej skall anses ö! verflödigt, om vi, då julen nalkas, tillåta os att till den bättre lottade delen af hufvud stadens befolkning ställa en uppmaning at ihågkomma dem, som utan någon vänli hands mellankomst skola motse den stundand högtiden, ej såsom ett afbrott i armodet tunga försakelser, utan såsom en, genor motsatsen mot andras synbara öfverflöd, änn mera bitter pröfning, än den dagliga oc vanliga. Till en sådan påminnelse ha vi e blott den anledning, som ligger i en vacker gammal sed, utan ock för denna gång et ärskildt skäl. Det är ostridigt, att den rik: tillgången å arbetsförtjenst och de stegrad arbetsprisen för närvarande afhjelpt mycke af den nöd, som under mindre gynnsamm förhållanden varit tvungen att vädja till väl görenheten. Också behöfver man ej vari mycket förtrogen med lifvet på hufvudsta dens gator, för att hafva iakttagit en starl skilnad härutinnan mellan nu och för e länge sedan. Häraf torde mången ha för anledts att tro, att i detta ögonblick alt ä bättre bestäldt än någonsin, och att man e i någon koja behöfver frukta hunger oci köld som jul-gäster. Men härvid bör e glömmas, att af den menniskomassa, en folk rik stad sluter inom sig, många finnas, son icke, åtminstone ej till sin fördel, berörts a de nu varande arbetsförhållandena. Dett: gäller om dem, som — gamla och, om e alldeles orkeslösa, dock icke häller arbets föra — uppehålla lifvet med allehanda små nödhjelps-yrken, hvilkas kunder blifva färre i mån som välståndet blir större och all männare, medan deras utöfvare så väl son alla andra röna verkningarna af tilltagande bostadsbrist och stegrade pris å alla nödvän dighetsvaror. Och nu, som alltid, finnes mte det armod, som faller i ögonen, der tysta nöd, som undviker menniskors blicka och som ej afhjelpes, med mindre den upp sökes af dem, som känna vägen till des: undangömda boningar. Mången öppen hand torde tillbakahållas af tvekan, hur en tillämnad gåfva skal komma dem till nytta, som deraf äro i me sta behof. Vi föreställa oss, att gifvarnes afsigt skall bäst uppnås, om de vända sig till direktörerne inom de särskilda fattig vårdsdistrikten, hvilka säkerligen ej skol: tveka att åtaga sig en sådan tillökning deras visserligen ganska mödosamma befatt ning. Under sådan förutsättning erinra v är om, att de n. v. distrikts-direktörern ro hrr C. G. Nybleus (Storkyrkoförsaml.) C. O. Schultzberg (Klara), L. Hammar ström (Jakobs och Johannis), J. O. Abra hamson (Maria), M. Norström (Katrina) C. A. Hafverberg (Kungsholmen), C. F Granholm (Ladugårdslandet), -J. C. Probs (Adolf Fredrik).