Aftonbladet – 22 december 1874, sida 2

Judinnan kom in med den begärda buteljen, stälde den på bordet och satte sig åter bakom kakelugnen, med ögonen oaflåtligt fästa på honom. Min bojar närmade sig bordet och betraktade buteljen; han tycktes vara tankfull. Ett glas tokajer, sade han skrattande, är ändå det, som bäst ersätter en qvinnas varma blod. Han lade handen på hjertat med en åtbörd, som ville han häjda dess altför starka klappande. Ni hade kanske... Jag afbröt mig af fruktan att vara ogrannlaga, Ett kärleksmöte? Alldeles. Han blinkade, drog tjocka rökmoln ur pipan och skakade på hufvudet. Ack! om ni kunde tänka er hvilket möte. Jag kan säga er, att jag har tur hos qvinnorna, en enorm tur! Om jag blefve insläppt i himlen bland helgonen, skulle himlen snart blifva... Gud förlåte mig min synd! Bevisa mig den ynnesten att tro mig. Jag tror er gerna.z Nå väl! ser ni, vi ha ett ordspråk, som lyder: Hvad du hvarken kan säga din bästa vän eller din hustru, kan du säga åt en främling på öppna landsvägen. Drag upp buteljen, Mochku, och gif oss två glas. Ni skall visa mig den barmhertigheten att dricka ett glas med mig och låta mig berätta er mina äfventyr — sällsynta, värdefulla som en namnteckning af Goliath — jag säger icke som Judas Iskariots silfverpenningar, ty jag har sett så många sådana i ryska och galiciska kyrkor, att jag börjar tro, att karlen icke gjort en så dålig affär... Men hvar är Mochku? Krögaren kom skuttande fram, skrapade ett par, tre gånger med foten, tog en korkskruf ur fickan; knackade af lacket, blåste