Aftonbladet – 22 december 1874, sida 2

Det är alldeles omöjligt? Allvarsamt? Allvarsamt. Så mycket värre. Men tack vackert ändå. Främlingen fann sig i sitt öde utan knot. Han trädde in, gjorde en lätt böjning på hufvudet till svar på judens samaleks och satte sig vid disken med ryggen vänd åt mig. Judinnan gjorde en rörelse, betraktade honom, lade sitt barn, som sof, på. kakelugnen och gick fram till disken. Hon måste ha varit vacker en gång i verlden, då juden gifte sig med henne; nu hade hennes anletsdrag en sällsam skärpa. Smärtan, blygseln sparkarne och piskslängarne hafva så länge bearbetat denna race, att ansigtena slutligen fått ett uttryck, som är på en gång glödånde och matt, sorgset och hånfullt, ödmjnkt och hätskt. Hon krökte ryggen, hennes fina och genomskinliga händer lekte med en bägare, hennes ögon stannade på den nykomne. Från dessa stora, fuktiga ögon framblixtrade en eldsjäl, likt en vampyr, som uppstiger ur grafven, och sög sig fast vid främlingens vackra ansigte. Han var verkligen vacker. Han lutade sig ned mot henne öfver disken, kastade fram några silfvermynt och begärde en butelj vin. Gå du efter vin, sade juden till sin hustra, Hon böjde ännu mer på sig och gick sin l väg med tillslutna ögon, likt en sömngångerska. Mochku vände sig till mig och sade: Det är en farlig karl, en mycket farlig I karl! I Och han skakade på sitt lilla snusförnuftiga hufvud med de i pannan hoptofvade små hårlockarne, Han bade väckt främlingens uppmärksamhet, hvilket hade till följd att denne plöts