Aftonbladet – 21 december 1874, sida 7

jade sjöarna bryta in öfver oss. Jag var nere i maskinrummet på morgonen, då vattnet först började tränga in. Det steg så hastigt, att det ej dröjde länge innan det stod mig upp till midjan och elden släcktes i ugnarna. erpå gick ag upp på däck och der var scenen förfärlig. et var klart, att fartyget icke stod att rädda, men kaptenen befalde oss alla att göra vår pligt och arbeta vid pumparna till det yttersta. Vi gjorde det, men det tjenade ej till någontiug, Vittnet steg så högt, att fartyget började sjunka och folket kastade sigibåtarn Det var ohyggligt att se trängseln i dem. Vi hade, när resan anstäldes, fem båtar, men två hade blifvit bortspolade och en sönderslagen under nattens lopp. Jag hade kommit i en Dåt jämte elfva andra personer. Mr Dicks, förste maskinisten, stod i närheten och jag bad honom att för Guds skull komma med oss. Han svarade: Åh, bry er icke om mig, det klarar sig nog. Han ville icke komma med, oaktadt jag bevekande bad honom derom. Till slut måste jag skiljas från honom och jag yttrade: Om ni blir räddad och jag omkommer, vill ni då skicka en helsning till min hbustru?. Han smålog och sade: Om jag förliser och ni blir räddad, vill ni då göra mig samma tjenst? Han omkom, stackars karl, och det är derför jag, som skall framföra helsningen från honom. En af eldarne på min vakt hade sin måg med sig. Då han såg att fartyget måste gå till botten, sade han till : George, min gosse, det här ser just hyggligt ut, det är två som bli enkor i ett hu hemma, innan morgonen inbryter Detta var förfärligt hårdt att höra, så att jag såg mig föranlåten säga till den gamle mannen: Förtvifla icke, förlita er på Gud och vifå behålla våra lif. Det gjorde ett djupt intryck att se hur de stackars menniskor betedde sig, som icke kunde komma med i båtarna. Kaptenen var så modig och lugn som om ingenting farligt var på färde. Han förklarade, att han icke skulle Jemna sitt fartyg och han gjorde det icke häller, ban gick till botten med det, och de flesta af befälet likaså. I vår båt klarade vioss ganska bra, vi rodde så långt bort från fartyget, att vi voro på lagom afstånd, och rodde så rundt omkring det samma. Jag sig det gå till botten, klockan fattades då 25 minuter i 1 Det hade a