När nägon olycka trällat nagon maori blifver äfven platsen, der detta skett, förklarad tapu. S.B. LITERATUR-TIDNING. Planscher öfver slagen vid Leipzig 1631, Warschau 1655, Lund 1676 och Narva 1700, af O. A. Mankell, arkitekt. Såsom en välkommen nyhet må vi helsa de taflor, så väl för salongen som för studiekammaren, hvilka i dessa dagar sett ljuset genom arkitekten O. A. Mankells förtjenstfulla litografier, framställande fyra af de vigtigaste fältslagen från vår stora tid, slaget vid Leipzig 1631, slaget vid Varsjava 1656, slaget vid Lund 1676 samt slaget vid Narva 1700. Hvad slaget vid Leipzig beträffar, så finner. man, att synpunkten är tagen ifrån nordvest, eller bakom Pappenheims rytterianfall emot Gustaf Adolfs högra flygel. Alt är troget rangeradt enligt krigshistoriers vitnesbörd, så att man kan, nära nog studera hvarje sqvadrons och hvarje brigads uppställning, och detta så tydligt, att mången kanske skall deruti se ett slags pedanteri; men hvilket vi i stället påstå vara en konstelegans af ovanligt slag nu för tiden, hvilket vi närmare skola i det följande. Konstnären tyckes hafva haft till ideal våra stora hädangångne, svenske illustratörer, och bland dessa må främst ihågkommas Erik Dahlberg och Lembke, hvilka i sina historiska teckningar och målningar alltid framstält hela fältslagen medelst blandning af karta, fågelperspektiv och sköntafla, och detta på ett sådant sätt, att historisk vetenskap, i hvad som angår sanningen, ej haft något särdeles att invända, utan tvärt om att högeligen berömma, på samma gång som konstkritikern, åtminstone med hänsyn tillden tid då de uppträdde, ej häller haft något strängt att anmärka. Det ligger något poetiskt i Dahlbergs teckningar, hvilket härrör af den stränga sanningsenligheten af det hela, förenadt med liflig fantasi och smak, hvilket åstadkommer rörlighet och lif i detaljerna, utan prål och sökt effekt, såsom nogsamt är kändt. Vår ifråga varande dessinatör, hr O. A. Mankell, långt för detta känd genom sina vackra, utgifna arbeten och den konstnärliga förmåga, som deruti alltid framstått, har nu haft den berömvärda planen att framhålla striden i dess helhet, och ej blott den höga personligheten, Gustaf Adolf, såsom ensam strålande, utan jämte honom äfven hans trupper, hvilka sannerligen hade en stor del i utförandet af snillets plan. Vanligtvis framställas batalj-taflor sålunda, att härförarens person utgör hufvudsaken, och truppernas ställningar samt sjelfva striden bisaker; i följd deraf kan nog taflan blifva en prydnad för salongen, när den är målad med effekt, men om sjelfva striden får åskådaren intet begrepp. Så återfinnas räktiga batalj-målningar, t. ex.i Versailles, ven af utmärkta artisters händer. Detta tt att begagna konsten för illustrerande af historiska minnen. finna viej tillfredsställande, hvilket ock öfverensstämmer med hr Mankells ofvannämnda uppfattning. Emellertid återfinner man ändock lätt å hans Leipzigplansch Gustaf Adolfs figur på hans hvita häst, midt ibland hans trupper. Äfven G. Baners person återfinnes derstädes. Alt är särdeles ledigt utfördt. Taflans färgton är väl vald och !ej så prunkande med lysande färger, som månget öga kanske skulle önskat, men hvilket vi anse som en förtjenst. Det höga och vackra luftlagret är behagligt. Att man valt just det, till utseendet, svaga momentet af striden, tyckes vara ganska lyckadt, ty derigenom framstår Gustaf Adolfs personliga öfyerlägsenhet. att finna det rätta, äfvensom hans truppers öfverlägsna skicklighet i manövern, jämte deras personliga mod och ihärdighet. Taflan öfyer slaget vid Varsjava är utförd efter samma grundsats. som den föregående, och äfven der återfinnes lätt konung Karl X, personligen, i strid med: tartarerne. Utseendet af en qvalmig sommardag är lyckligt återgifvet och stridsställningen väl fråmstäld, med sina detaljryttare i förgrunden. Planschen öfver Lund framhåller det högtidliga skådespelet, en klar vinterdag, då dessa tvänne härar, den danska och den svenska, träffades, och den långvariga och blodiga strid började, som för svenskarne var en af de vigtigaste, vår historia förtäljer. Äfven här se vi bägge konungarne i spetsen för sina trupper. Slaget vid Narva är af en utmärkt effekt, och den ruskiga böstdagen med snö är välframsväld; bland de mångfaldiga teckningar och gravyrer, som föreställa denna minnesvärda strid, är denna en af.de mest lyckade. Truppernas frammarsch är redigt nppfattad, befästningarna, med staden Narva i bakgrunden, äro behagligt tecknade, och konung Karl XII saed sin stab äfvensom Rehnskjöld synas vid venstra kolonnerna. Planscherna erbjuda sins emellan mycken omväxling, så väl i det hela som i detaljerna. Priset är ganska måttligt i förhållande till de sannölikt dryga kostnaderna, papper och tryck särdeles prydliga. Vi förmoda derför att allmänheten skall tillegna sig dessa hr Mankells högst förtjenstfulla och utmärkt vackra planscher, som framställa stora, fosterländska minnen. R S—f. Vägledning vid begagnande af Meteorologiska anstaltens väderlekskartor at R. Rubenson. Stockholm, På generalstabens litografiska anstalts förlag. På några mera begökta platser i hufyudstaden har man under senaste året funnit uppsatta dagliga s. k. väderlekskartor, hvarå mer eller mindre bugtiga och med siffertal betecknade barometerlinier, olika för hvarje dag, funnits nppdragna, samt vindens riktning och styrka å vissa orter i norra Europa angifven, hvarjämte himlens beskaffenhet och nederbörden genom särskilda tecken varit antydda. Mången torde väl hafva flyktigt betraktat dessa väderlekskartor, men de flesta torde väl knappast hafva fattat deras betydelse eller förmått uppskatta vigten af de intresserika upplysningar, som de dag för dag meddela:: Man må icke häller undra härpå, då kunskapen om meteorologiens lagar ännu är så gGbetydligt utbredd hos den stora allmänheten. Vi ega i detta hänseende ännu en högst knapphändig literatur, bland hvars alster Björlings förträffliga afhandling Om vindarnes lagar icke bör förglömmas. Emellertid har justi dessa dagar föreståndaren för den meteorologiska centralanstalten i Stockhom, dr BR. Rubenson, skänkt oss en ypperlig Vägledning vid