Aftonbladet – 19 december 1874, sida 3

tystnad de få, som höja sin röst för folket, hva tjenare bestjäla det. Slutligen gör den bestulne uppror, det blir åter djuriskheten, som triumferar på blodstänkta ruiner!... ..Folket är en menniska i stort — hvarken mindre rofgirigt eller mindre blodtörstigt. Det är sant, att naturen förlänat oss förmågan att förstöra, som ett medel att uppehålla lifvet, att den starke öfveralt förfogar öfver den svages lif och död. Alla brott, som lagen straffar i det enskilda lifvet, föröfva folken utan tvekan mot hvarandra. Under skenet af fosterlandskärlek och statsskäl bestjäls förråder och ödelägger man hvarandra Gubben afbröt sig för en stund. Vill du känna lifvets största hemlighet? sade han slutligen, Tala! Lifvets hemlighet är, att en hvar vill lefva genom rof och mord, under det han borde lefva af sitt arbete. Idogheten ensam kan befria oss från vårt elämde. Så länge en hvar söker lefva på sin nästas bekostnad, är frid omöjlig. Arbete är den skatt du bör betala lifvet: arbeta, om du vill lefva och njuta. Det är i mödan vår andel af lycka finnes. Den, som fröjdar sig öfver att han icke behöfver arbeta, är vorden gäck för sin jelfviskhet: ohjelplig ledsnad, djup afsky ör lifvet och fruktan för döden följa honom tä n Aloe