Aftonbladet – 18 december 1874, sida 6

Det var mycket vänligt af er att för en så lång tid och under så pinsamma förhållanden åtaga er besväret med Willie; men jag vet att ni icke har gjort det för att vinna tacksägelser, och ord äro i alla fall en dålig gengäld för godhet bevisad genom handling. Emedan jag troligen ej på många år återvänder till England, nödgas jag vidtaga lämpliga anordningar för gossens uppfostran. Om några få dagar skall ni bli ert ansvar qvitt; jag ämnar lemna honom till en vän, som jag har i Edinburgh, för hvilken jag hyser det största förtroende; han har egna söner, och Willie skall, som jag hoppas, nog få det bra. Detta var en sak, som jag ville säga er. Ni vill då taga honom ifrån mig? var alt hvad hon kunde säga. Jag trodde ej det, tillade hon sakta och sorgset. Jag skulle ej vilja besvära er med ett så stort ansvar och lika litet trötta er med en regelbunden korrespondens. Ni skall få andra pligter och förbindelser, ett nytt lif börjar för oss alla. Jag trodde ej detta, upprepade Ruth. Han skall med sorg skiljas från mig; han kallar mig måmma Ruth, Jag kunde icke neka honom det; vi älska hvarandra högt, Vi ha varit mycket lyckliga till sammans. Han står i stor förbindelse till er; ni har varit en god vän för honom, och detta under en tid då han allra bäst behöfde en Väl. Stackars lilla Willie! Han skall till en början sakna mamma Ruth. Till en början, ja, jag fruktar det. Sedan tar en annan er plats, och barn ha lyckligtvis lätt att glömma. Orden voro sorgsna, men rösten var sträf och MR Det tycktes, som om han med afsigt ville slita det band, som förenade dem,