Aftonbladet – 18 december 1874, sida 6

tillbaka, hon skulle sjunkit till marken, om pj James Cameron upplyft henne och slutit henne i sina starka armar. Det är då sant att du älskar mig, Ruth ? frågade han åter, liksom han knappt vågade tro sin nyvunna lycka. Du älskar mig så, som en qvinna bör älska den man,som skall bli hennes make, fader till hennes barn, hennes. vän och följeslagare för hela lifvet? Jag vet icke; jag vet blott att jag älskar dig. Kyss mig, Ruth. Dina läppar skola bli de första, som i kärlek tryckas mot mina, sedan min mor dog. Under det James Cameron slöt sina armar omkring henne och hon hvilade sitt hufvud vid hans bröst samt höll hans ena hand mellan sina, tryckt mot det trofasta hjerta, som aldrig älskat någon annan än honom, kände han bördan af det förflutna försvinna och framtiden, ljus och lugn, dagas för inre hans blick. Nu insåg Cameron sitt life stora misstag. Hvad han hos sig ansett vara gudsfruktan, hade i grunden blott varit högmod; då han erkänt Guds rättvisa, hade han misitröstat om hans godhet. uths tro på försypen hade lärt honom hvad tre verkligen war. Hädanefter ville ham sätta samma lit till Gud som hon. Han, som gaf mig dig, Ruth, är barmhertighetens Gud. Detta utrop var på en gång tacksägelse och bön: Under tiden hade vinden åter afstannat; ett djupt lugn herskade rundt omkring.. Det enda ljud, som hördes, var den sig närmande floden, som tycktes bära till dem ett budskap om kärlek och lycka från det nya, fjärran hem bortom oceanen, till hvilket bådas tenkar i dette ögonblick vände sig. SLUT,