Aftonbladet – 18 december 1874, sida 6

Tag mig med er, bad hon och såg med ett ljust leende på honom. Ni vet icke, hvarom ni ber; det vore till ett lif af landsflykt, af skilsmässa från alla, som äro er kära, till ett lif, hvarom ni icke känner något och om hvilket jag sjelf vet så föga. Nej, jag vet intet derom, svarade hon ödmjukt, jag vet blott -att jag älskar er och att kärleken skall lära mig förstå alt öfrigt. Låt mig följa er och bli en mor för Willie. ter såg hon på honom genom tårar; hennes ansigte belystes af den nedgående solen och af kärlekens och förtröstans klara ljus. Jag passar icke för er; jag passar ej för någon qvinna, sade Cameron. Jag är en sträf och hård man, det var jag alltid, och de bekymmer jag haft hafva icke gjort mig mildare. Han gick fram till henne. Hon hörde honom nalkas; hon visste, att han stod bred: vid henne, hon kände hans hand läggas på hennes axel, och af handens rörelse visste hon att han var vred. Hon drog denna hand ned från axeln, hon slöt den mellan sina och tryckte den till sina läppar. Med en hastig rörelse sökte James Came ron draga handen tillbaka, men hon qvarhöll den med styrka. Ruth hade endåst handlat af ingifvelse. och den verkade hvad hennes ord ej hade förmått. Denna handling af ömhet af den qvinna, som James Cameron älskade, bese grade honom. Han böjde sig ned och hviskade hastigt: Älskar du mig, Enth? Ja, jag älskar dig, svarade hon med en blick af både kärlek och vördnad. Hennes ögon slöto sig derefter, hufvudet föll tungt