Aftonbladet – 18 december 1874, sida 3

der köparen. Har läsaren sett en sådan person, så kan han äfven göra sig en föreställning om Carla Serena, utan att bafva sett henne. Hon är ingenting annat än en profryttare — ehuru på ett nytt industri-område. Hennes vara är fördelaktiga omdömen i den utländska pressen. Utan kunskaper, utan all literär förtjenst, ger hon intet annat faktiskt innehåll åt sina korrespondenser, än det hon tillfälligtvis kunnat uppsnappa eller andra meddelat henne, Hvad hon sjelf eger, det är en oförskämd talförhet: fördelaktiga omdömen eller hån och åtlöje. Hon ryggar i dessa afseenden icke tillbaka för döda eller lefvande. Hon lägger djerft ut sitt nät och fångar i en blirk värdshusvärdar och monarker, artister och lärde, järnvägsstyrelser och ångbåtsrederier. Hon blir, der hon slår sig ner, hjertat i en vidunderlig hopgyttring af en mängd olika existenser, en tusenfoting med tusen hufvuden, naturligtvis alle sammans hungriga efter fördelaktiga omdömen i den utländska pressen. När hon sjelf sugit sig mätt på hvad hon vill ha — priset för hennes vara: guld, juveler, pelsverk eller medaljer — så beger hon sig till annan ort, för att fortsätta sin industri, ledsagad af en offentligt uttalad erkänsla och aktning. Och hvilka äro lyckligare än de, till hvilka se medborgarne upp med större stolthet än till dem, hvilka nu varit föremålen för de fördelaktiga omdömena i den utländska pressen! Scribe har tecknat kötteriväsendet, Thackeray har skrifvit snobbarnes historia; vi hafva upptäckt ett nytt slag af profryttare — den internationelle opinions-profryttaren med tillhörande industriområde — och anse oss derigenom hafva gifvit ett nytt, vigtigt bidrag till nittonde seklets kulturhistoria, Salvius.