bladet har, i en artikel under rubrik: Iiteris et Artibus), närmare: belyst halten och beskaffenheten af dessa B k. Skandinaviska bref, så tomma på alt faktiskt innehåll, liksom på all insigt och zedlighets känsla, men så fulla af det mest djerfva och plumpa smicker mot den, af hvilken brefskrifverskan heppades erhålla och erhållit — madaljen, Denna sak har icke kunnat undgå att väcka uppmärkeamhet. En jämförelse har otvunget instält sig. Man har erinrat giv, att ordföranden i expositionsatyrelsen 1866 var hertigen af Östergötland, och att altså samma hand, genom hvilken då gingo de belöningar, som tilldelades Sveriges och hela den skandinaviska nordens utmärktaste konstnärer, nu från Sveriges tron räckt samma belöning åt en — Serena. Omöjligt kunna konstnärerno känna sig smickrade vid denna jämförelse. Säkert ir att den allmänra grannlsgenhetskänslan var sårats dervid. Dock, alldeles de samma) voro belöningarna icke, På ens sidan at nedaljerna af den 23 Juli 1866 fans Karl XV:s bröstbild; på gamma sida af frå Seenas medalj fans naturligtvis Oscar II:s. Tade blott iaskriptioner på andra sidan fven varit en annan! Saken har, såsom sagdt, icke kunnat undgå tt framkalla en obehaglig uppmärksamhet, Itskilliga exemplar af fru Serenas bok afva cirkulerat man och man emellan i ufvodstadens bildade kretsar. Man har unnit att den redogörelse, som Aftonbladet omnat för dessa Lettres Scandinaves, galunda öfverdrifvit det intryck, deras inehäll gör, så väl i och för sig som i amband med medaljen Literis etartibus, värtom, man har fannit hos dem åtskilligt, ) Z:r 264 för den 13 November.