Aftonbladet – 17 december 1874, sida 2

ord andades den nya, djupa kärlek, som fylde hans själ. Han lade inför henne framtiden, sådan den efter dessa sista timmars tysta öfverläggningar syntes honom. Hvilka pröfningar, hon än i sitt blifvande hem skulle möta, de skulle åtminstone icke vara ensamhet, fattigdom och brist på ömhet. Detta var hans sista tanke, då han vek ihop det bref, som skulle göra henne till hans, ty hvad hon skulle svara, derom hyste Cameron intet tvifvel. Kanske skulle han icke skrifvit så, som han gjorde, om han icke lydt ögonblickets ingifvelse. Men de starkaste karakterer låta någon gång hänföra sig af en känsla, så mycket mäktigare, emedan den så sällan får råda. Jag har bref, som skola bäras på posten af dig, Mathews; kom upp om en halftimme. Mathews hade burit upp ett bref, och Cameron öppnade det tankspridd samt började med en suck af otålighet läsa det. Brefvet var från mrs Leigh, som hört omtalas hans resa och var förtviflad deröfver. Fyra sidor af brefvet voro egnade åt klagan öfver att mista honom som hennes läkare, fyra andra handlade om ämnen af personligt intresse. Miriam hade bevisat sig vara otacksam, hade upphört att vara en uppmärksam niece. Men nu följde, hvad som till högsta grad väckte James Camerons öfverraskning: mrs Leigh skref, att hon beslutit adoptera sin systerdotter Ruth. Nivet, skref hon, att jag aldrig gör en sak till hälften; sedan jag nu lärt att värdera hennes goda egenskaper, skall jag komma att älska henne som mitt eget barn. Hon skall förestå mitt hus, och genom att hjelpa de fattige skall hon finna tillräcklig verksamhet. För att göra Ruth alldeles oberoende skall jag genast skänka