Aftonbladet – 16 december 1874, sida 2

förvissad, men var det äfven möjligt att hans hjerta tillhörde henne? Denna tanke uppe muntrade Grace att fortsätta: Vet miss Ruth att ni reser, sir? Nej; jag önskade få alt ordnadt för barnet, innan jag besvärade miss Edgestone med några detaljer. Jag har nu funnit ett nytt hem för Willie. Grace inföll bestört: Ett nytt hem för master Willie! Och ni skulle vilja taga honom ifrån miss Ruth, då hon icke eger någon vän i hela verlden mer än er och honom ?2 Jag skulle ej kunna besvära miss Edgestone med ett så stort ansvar. Ansvar! Hvad tänker ni på, master James? Beklagar sig en mor öfver sitt ansvar? Och det vet jag, att ingen mor kan mera älska och bättre vårda sitt eget barn, än miss Ruth vårdar sig om master Willie, Tar ni barnet ifrån henne, så dör hon af SOrg.2 Dårskaper, kära Grace. Ja, sir, så kan ni säga; men jag känner miss Ruth så väl, som om hon vore mitt eget barn. Reser ni och lemnar henne qvar och tar ni dertill ifrån henne barnet, så tar ni ifrån henne alt hvad hon eger i verlden och lifvet med, och det säger jag är en ond och grym gerning att så hårdt behandla en qvinna, bara derför att hon älskar er. James Cameron rodnade. Blygs, Gracb; hur vågar du tala så ? isen nu väl var bruten, fortfor hon häjdlöst att tala: Ja, master James, älskar er. Och så ensam som hon står i verlden! Tänk blott derpå, master James, att tar ni från henne gossen, så beröfvar ni henne det enda medel, hon har till sitt Jifsuppehälle. (Forts.)