Aftonbladet – 16 december 1874, sida 2

förgå, futan att han fick se henne. För första gången såg han att hennes vackra rodnad blef högre, då deras blickar möttes; och då han yttrade en förhoppning, att hennes besök icke vidare skulle få något afbrott, mötte han ett uttryck i hennes höjda ögon, som kom honom att hastigt afbryta hvad han ämnat säga. James Cameron var ej den, som bedrog sig rörande sig sjelf, eller som skulle försökt göra det. Ett öfverraskande förhållande hade denna qväll blifvit honom klart. Den blick, som mött honom från Ruths oskyldiga och alt för vältaliga ögon, hade, på samma gång den gaf honom en dunkel insigt om hennes hjerta, gifvit honom en klar inblick i hans eget. Han skulle aldrig mera med likgiltighet kunna se dessa ögon. Hans älskade Ruth Edgestohe, och just emedan han älskade henne, måste dessa behagliga besök upphöra. Två dagar senare öfverraskades Ruth ge nom ett besök af doktor Cameron, så mycket mera oväntadt, som han aldrig varit i hennes hus sedan den dag, då han fått höra, att Miriam blifvit adopterad af sin tant. Hur glad skyndade ej Ruth honom till mötes! Huru hjertligt slöt hon icke hans hand i sin! Huru lycklig såg hon ej ut! Hon förde honom upp i förmaket, som nu åter såg ganska torftigt ut, men det märkte icke James Cameron; detta rum framkallade för honom så många minnen, att han icke kunde med lugn granska några föremål deri. Han höll de buskiga ögonbrynen hopdragna öfver sina vackra, mörka ögon, och icke en enda gång lyckades det Ruth att möta en blick ifrån dem. Hans sätt var mera än vanligt tvärt och. tankspridt, och helt hastigt förklarade han anledningen till sitt besök. Doktor Cameron önskade, att Ruth skulle föra Willie till en badort vid håfs