Aftonbladet – 16 december 1874, sida 2

vid andra tillfällen blott en nick och ettleende, för det mesta endast ett enkelt tack! men hon var mer än nöjd öfver att kunna tjena honom. Icke alltid voro de så träget upptagna af sitt årbete; då James Cameron ej hade brådtom, kunde han samtala vänligt med Ruth hela timmen. En afton, då Grace gick upp för att säga doktorn, att miss Ruth och Willie hade kommit, satt hennes herre fördjupad i studier. Han yttrade helt kort till Grace, att han ej kunde taga emot, nästa vecka skulle de vara välkomna. Föga anade han, af huru högt värde detta besök skulle varit för Ruth; kände han en skymt af ledsnad, så var det medan Willie blef bedragen i en förhoppning. Under aftonens lopp smög sig emellertid äfven öfver honom en underlig känsla af tomhet, som han knappt kunde förklara, och oupphörligt vandrade hans blick till stolen, der Rath plägade sitta. Hvad Ruth sjelf beträffar, så gaf hon — då Grace sade henne, att doktorn denna qväll ej kunde se henne — till svar helt enkelt: Jag är mye ket ledsen deröfver; ett uttryck som kände betydt intet, men som hos henne betydde ganska mycket. i Följande onsdag var det ej med så lätt hjerta som vanligt, Ruth beredde sig till färden. Med gläjen och hoppet blandade: sig en obestämd fruktan, att hennes längtan skulle svikas ännu en gång. i Men denna dag .blef hennes hopp uppfyldt. Doktor Cameron hade icke glömt hennes besök; tvärtom hade tanken derpå hela dagen hindrat honom vid hans arbete, och ju mer timmen derför närmade sig, kände han si, orolig och ur stånd till att fördjupa sig, i sina studier. Han var mycket glad, då hon Kom; han ville icke; att en hel vecka nu skulle