Aftonbladet – 15 december 1874, sida 2

—e — Atgärder till betryggande af ordningens upprätthållande. Den 17 Aug. detta år aflät konungens befallningshafvande i Vesternorrlands län till k. m:t en skrifvelse, deri bland annat yttras: Ehurn, till heder för länets befolkning, i mannaminne icke lär ha inträffat, att allmänna ordningen inom länet blifvit störd på sådant sätt, att för dess återställande militärmakt behöft litas, så och då likväl ovisst kan vara, huruvida enahanda lyckliga förhållanden jämväl hädanefte fortfara, hälst den talrika personal af arare och löst folk från främmande orter, som i följd af den storartade utveckling, trävarurörelsen inom orten på senare tider vunnit, i synner het sommartiden och vid de större skeppningsr af sådant omfång, att de amma icke kunna af den fåtaliga polispersonalen i städerna och på landet afs s, samt enär i delser försigtigheten bj edd på alla eventualiteter — h sen ansett s el anbefalla nom ofvan anmärkta m om i länsstyrelsens tanke inne! en verklig fara, måtte me ö gaste första varda afhjelpt. Med anledning af denna hems k. m:t genom bref af den 26 Nov. förordnat bland annat: att erforderligt antal af de i trakten af Sun vall, Hernösand och Nyland förlagda båtsmi bör tills vidare för undertryckande af möjligen inträffande oordningar hållas tillgängligt, och att för i fråga varande båtsmäns beväpnande skola rets förråd tillhandahålla vid ls station 36, vid Hernösands station 34 och vid Nylands station 35 gevär med tillhörande erforderlig ammunition, och att de trenne unde officerare, hvilka för anordningarnas genomförande böra kommenderas att, en vid hvarje af de lagna stationerna, under vederbörande kompanichef föra befälet öfver det på stationerna indelade manskap, må åtnjuta reseoch traktamentsersättning. — ee — Märkligt dödsfall. Enligt hvad tyska tidningar meddela, afled den 7 dennes i Leipzig den berömde bibeltextforskaren, professorn i teologi och biblisk paleografi vid dervaramdle universitet L. F. C. Tischendorf. Han var född den 18 Januari 1815 i Langenfeld i Voigtland och gjorde sina studier dels vid gymnasiet i Plauen, dels vid universitetet i Leipzig. År 1840 begaf han sig, i afsigt att bana väg för en reform med hänsyn till Nya Testamentets text, till Paris, hvarest det bland annat lyckades honom att dechiffrera Codex Ephraemi rescriptus. Efter en tvi derstädes företog han, för vidare forskningar angående handskrifterna, en resa till England, Holland, Schweiz och Italien, hvarunder han uppdagade mycket nytt och vigtigt för sin uppgift. Från Italien begaf han sig öfver Malta ll Egypten, klostren vid Natronsjöarne, Sinai, Palestina och Syrien, Mindre Asien, Konstantinopel och Grekland, hvarifrån han återvände hem öfver Wien Miinchen. Från Orienten medförde han en defull samling af grekiska, syriska, koptiska, arabiska och andra man ipt, bland dem flere palimpsester och en grekisk gammaltestamentlig pergamentkodex (Codex Friderico-Augustanus), hvilken sedermera visade sig vara en del af aiticus. Redan 1843 hade han blifvit utnämnd till teologie doktor af universitetet i Breslau och blef 1859 ordinarie professor vid universitetet i Leipzig. Efter att år 1849 ännu en fång ha besökt Englaid och Frankrike, företog Pischendorf en andra resa till Orienten; företräs Egypten och Sinai, hvarifrån han hemförde en ny samling värdefulla grekiska, arabiska, syriska och karäiska handskrifter. År 1854 besökte han å nyo Schweiz och 1855 för tredje gången England. En tredje oriental resa anträdde han år 1859 på ryska regeringens bekostnad och hemförde derifrån, utom en rik samling af grekiska, orientaliska, slavoniska och andra manuskript, den under namn af Codex Sinaiticus kända äldsta grekiska bibelhandskriften till Pesburg. För att utgifva denna kodex, hvilket skedde i fyra folioband, till ryska rikets tusenåriga jubileum hösten 1862, besökte han fyra gånger Petersburg, men afböjde honom gjorda, lysande anbud att för beständigt bosätfa sig derstädes. Efter att under de båda följande åren hafva utgifvit tvänne fickupplagor af Nya Testamentet efter nyss nämnda kodex, begaf han sig år 1864 för nya forskningars anställande å nyo till Paris och 1865 till England, hvarest univeriteten Cambridge och Oxford i högtidliga sammanträden utnämnde honom till Doctor of Laws och Doctor of civil Law, samt 1866 till Firenze, Rom och Neapel. Tischendorfs mesta veten liga arbeten afse en textreform för Nya Testamentet och Septuaginta. Nya Testamentet på grekiska har han två gånger utgifvit i Paris och sexton gånger i Leipzig. En ny, stor, kritisk upplaga är sedan 1864 under utgifvande. Två gånger har han med den grekiska texten förenat den reviderade i Versio vulgata och den till originalupplagorna återförda lutherska till ett Nor vuwum Testamentum triglottum, hvarur den latinska och exten blifvit ildt aftryckt. Äfven selsatte Tischendorf sig myckgt med forskningar öfver de apokryfiska, nytestamentliga fterna och utga d editioner deraf. Hans bok: Wann wurden unsere Evangelien verfasst?. upplefde 1865—67 fyra tyska ton i öfversättningar. AT si hans båda reseberättelser: R: Aus dem heiligen Lande, hvilken senare utkommit i svensk öfversättning. — Vendesartilleriregimentes kasernetablissement. Sedan det visat sig nödvändigt att, med anledning af utbrutna jukdomar bland Vendes avrtillarirogmimantas höster wvidtama Åteolill;og