Aftonbladet – 12 december 1874, sida 3

ning att skjuta på de församlade europeiska. sändebuden och köpmännen. Derförinnan hade aldrig någon europå bsvistat en Hara kiri, och på många håll betraktade man hela söken gom en fabel. Den blodiga ceremonien anbefaldes denna gång af mikadon (kejsaren) sjelf, som ville gifva främlingarne upprättelse. och hon för siggick i templet i Ssifukuji, Satsuma-trup. pernas i Hiogo högqvarter. Från hvar och en af de europeiska beskickningarna ditskic kades en tjensteman till vitne. Vivorosja främliogar, Ehuru ceremonien skulle ha en privat karakter, bevisade dock de talrika grupperna af folket utanför ingången till templet och de yttranden, vi på gatorna tillfälligtvis uppsnappade, att saken var en angelägenhet af största intresse för den japanska allmänheten. Tempelgården erbjöd en högst pittoresk anblick. Han var full med soldater, som stodo i grupper omkring stora eldar, och de fladdrande lågorna ka stade ett ostadigt sken på den heliga byggnadens tunga bjelklag. I ettiare rum fingo vi vänta, till dess förberedelserna voro slu tade. I det angränsande rummet voro de höge japanske officerarne samlade, Efier ep lång väntan, hvilken den djupa tystnaden rundt omkring tycktes göra dubbelt så lång. kom Ito Shanske, guvernören i Hiogo, in till css och uppskref våra namn, hvarvid han tillika underrättade oss, att sju kenshi (vitnen) skulle-å japazernes sida vara till städes. Han och en annan officer representerade mikadon, två kaptener från Satsumas infanteri och två andra från Choshins arm6 tillika med ett ombud för fursten af Bizen kompletterade antalet, hyiiket sacno likt var sölupda beräknadt för att motsvara främlingarnes antal. Ito Shunske tillsporde og vidare, om vi önskade göra fången någr