Aftonbladet – 12 december 1874, sida 3

svärdet. Med denne sin vänskaplige bödel på sin venstra sida skred Taki Zenzaburo jängramt fram till de japanska vitnena, på hvilka han och hans adjutant artigt helsade. Derefter närmade sig båda till oss, främlingarne, och bugade sig för oss på samma sätt, kanske med ännu något större vörd nad. I båda fsllen besvarades helsningarna ceremoriöst. Lånssamt och med stor värdighet steg den dömde mannen upp på golfupphöjningen eller tribunsn framför altaret, kastade sig två gånger ned framför detta och satte sig derpö med ryggen mot altaret på det röda filttäcket, hvarvid hans kaisbaku satte sig ned till venster om honom. I denna ställning förblef han till sin död. Derph bar en af de biträdande off cerarne fram ett sådant litet bord. gom begagnas i templen att lägga offer på. På bordet låg, inveckladt i papper, vakizasbi, det korta svärdet eller dolken, 9!e tum länge, med spets och egg skarpa som en rakkvi!, Denna lmnade officeren knäfallande ti!l den dömde, som vördnadsfullt mottog den, med bäda händerna förde den till sin panna och der efter lade den framför sig. Etter en förnyad djup bugning talade darpå Taki Zsnzaburo med en röst, som förröddie just jämnt så mycken rörelse och dröjande osäkerhet, som kunde väntas af en man, hvilken hade att sflägga en sorglig bekännelse, men med intet spår af fruktan, fö!jande: Jag, och jag ensam, gat på lagstridigt sätt befallning att skjuta på främlingarne i Kobi och lät äfven för andra gbnzen skjuta på dem, när de försökte fly. För detta brott kommer jg nu att uppskära min mage, och jag ber alla närvarande visa mig den bedern att sösom vitnen åskåda deuna handling. Änäu en gåvg bugande gig, lät han sina