Aftonbladet – 12 december 1874, sida 2

ARAFVA AM bb mv aa AENE TUTU KAISA åtgärder, hvilka vidröra åtminstone en atls ötterna till det onda. Hans anbefallande tt åtsrupptaga betalniagen med klingande syat är ett af dessa framåtskridanden på r-formernas väg, hvi.ka hedra en stark rezering, under det de sällan lyckas återgifva örtroende kt en, som försummat att begagna sig af gynnande omständigheter. Det republikanska partiet skulle nu innehaft en mycket bättre ställning, om det stält myntförbällandena på en solid basis. General Grants förslag skall icke dess mindre mot tagas med bifall. Dot visar, att de efter valen cirkulerande ryktena, att han var ein sad att gyana anhängarne af en obegräasad sedelstock, voro ogrundade. Så länge an är president, kammar icke längre något pappersmynt att emitteras, den rådande opiaionen inom den nya koagressen ma luta ät hvilket håll som hälst. Eadast tiden kan visa, om denna kongress skall gynnsamt nottaga förslaget att återupptaga betalnin sen med klingande mynt. Det demokrati ska partiet är af olika åsigter så väl i denaa punkt som i märga andra ämnen af högsts vigt. De stater, som ligga vid hafvet, så väl mot vester som mot öster, hafva valt representauter, som förklara sig vara anhängare af klingande mynt, och sannolikt kan man komma att äterväada till metalliskt nynt lika väl i denna kongress som i den nästa. General Grant antyder icke, att regeringen byssr någon plan attrealisera den vigtiga frågan, utan han öfverlemnar åt koa gressen att uttänka medel att genomföra den. Som presidenten antyder, kan åter upprättasdet al en guldmyntfot endast verkställas af en regering, hvars finanser icke äro i oordning, och han förklarar att mar måste arrangera så, att inkomsterna öfver räffa utgifterna. Om det blir nödvändigt, ägar han, måste tull: och aceistarifferaa föränirag, för att tillförsäkra en större inkomst. Man bör emellertid kunna hoppas, att framgången af general Graots förslag icka kommer att bero på upptagandet af an ökad beskattning. De närvarande skattårna befinnas hårdt trycka stora samhälls Zlasser. Presidenten Grant tyckes sjeli hoppas, att en ökad beskattning icke skall blifva nödvändig, emedan han anmärker, att en större besparing måste införas i alla förvaltvingens grenar. Derjämte förutser han, att återvämdandet till en metallisk mynt fot icke kan företagas med ens. Den ny: valda kongressen skall sannolikt icke kunna afsluta ärendena förr än på våren 1876. före hvilken tid man bör kunna boppas att affärsställningen skall vara betydligt förbättrad. Kanske, har premium på guld vid deana tid :allit till nära pari, bvarigenom regeringen skall få ett lätt värf att uppfylla. Avgelägenheterna i de södra staterna bs handlas af presidenten med mycken försig tighet, och: hans språk är stundom af täm ligen apologetisk natur. Nästetter korrunptionen i det officiella lifvet under geaeral Grants administration, tyckes irganting hafva gjort hans politiska vänner så modtalda, som det ytterliga misslyckandet af hans politik i sidern. I det närvarande budskapet tyc kegs presideaten till och med uppställa för sig en rezel om icke-intervention i staterna Han påmisner kongressens om, att han icke blandat sig i de senaste oroligheterna i Arkansas. Men händelserna i Louisianz, der hans proteg6sr, medlemmarne at Kellogg: -egeriag, lidit ett så förkrossande nederlag några fö veckor efter deras äterinsättande i makten, tynga svårast på honom, och han. ber kongressen erinra sis, att han till och med redan i Februari 1873 sände ett sär, skildt budskap till kongressen, i hvilket hav, luppmanade den att lagstifta för denna stat loch öfverlemnade åt kongressens visdom att l vidtaga de åtgärder, hvilka kunde anses önskvärda. Framgeunt vill han understödja den regering, som erkännes och upprätthå!les af vederbörande stats representationer. Presidenten Grant gör anspråk på att hafva lyckats i sitt sätt att gå till väga I med iadianerne, hvilkas usla ställning, som ständigt ledt till plundringståg, har varit en kronisk svårighet för flere regeringar, och mana bör så väl för indianernes som för de fredlige nybyggarnes skull hoppas, att thaos högst sangviniska förhoppniogar skola I realiseras. Vidare anbetaller presidenten på det högsta de föreslagna reformeroa li ämbetsmannatillsättningen, grundade på den täflan, som ästadkommes genom examina. Detta är en sak, hvilken man omöj lligen kan önska annat än framgång, men vid betraktandet af dess närmaste utsigter kan man icke förbise, att det är just msd a!seende på ämbetsmannatillsättningarna, som Grantz administration visat sig mest bristI fällig. Det är visserligen sant, att hans framställsisg gäller en annan klass af statstjenare än den, som ästadkommit skandal på skandal, tills hela folket reste sig för att I göra ett siut på korruptionen och under: slefven; men det är fåfängt att vänta, att andan inom den permanenta ämbetsmannaI klassen så ansenligt skall höjas, då de politiska ämbetena neddragas i smutsen genom de personer, hvilka tillåtas attbekläda dem. a Den del af general Grants budskap, hvil I ken kommer att hafva största intresse för atländska iakttagare, angår Förenta Stal ternas förhällande till Spanien och yttrandet om insurrektionen på Caba. Det språk, i hvilket dessa afhandlas, är mycket starkt, : och om presidenten Grant ett år häreftår kowme att understödjas af en kongress, lika hängifven honom, som den, hvilken helsade honom vid hans återval för andra gången. kunde det anses som förebädande allvar samma händelser. General Grant förklarar, att Spanien gjort sig och gör sig skyldigt till svåra kränkningar mot Förenta Staterna — kränkningar, hvilkas. storhet icke förminskats, sedan presidenten sist vände sig till kongressen i denna ssk. Desszl. förvirrade förhållanden kunna icke längrel. få fortfara, säger general Grant, Datl: blir nödvändigt för andra nationer att i förening med vår egen göra slut på dennal. insurrektion, som så länge varat, och soml: Spanien med så föga framgång försökt: att undertrycka. Så länge den fortfar lider alla länders handel, särskildt Förenta Staternas, och Förenta S:aternas och Englands flaggor ha skymfats. Om författaren till detta utdrag ännu mäktar bestämma sitt lands utrikespolitik, har man alt skäl att vara orolig i Madrid Den förvirrade ställningen på Cuba kan icke fortfara, säger general Grant; denna anmärkning har blifvit gjord en gäng förut, men icke dess mindre fortfara desa förvirrade förhällanden på Cuba. General Grant antyder icke de ätgärder, genom hvilka den eubanska insurrektionen skulle kuana undertryckas, men han omnämner att det skall ske genom den förenade verksamheten af Förenta Staterna och andra makter. Det säger icke hvilka makter, som äro beredda att deltaga i en intervention på Cuba; men sam det icka varit Färenta Staternag no ga ÖB OD HO Me mL At AA NN MR mo ne oo kat gm ra fr, fn TT ——