Aftonbladet – 11 december 1874, sida 3

blifvit gripen, under det hon föröfvade brot tet. Creon tilltrögar honsze, om-hon erkäs ner sig skyldig och om förbudet varit kenne bekant. Hoön svarsr med stolthet, att hon känt det och straffet, som skulle följa på dess kränkande, men att hon lydt en högre lag än den han pgifvit; nu visste hon, att bon måste dö, men Hon lemnade utan saknad lifvet, som eadast skänkt hemne gorger; hon vore nöjd med sitt handlingssätt, och funne Creon det dåraktigt, berodde sådant på bang egen dåraktighet. OCreon, af hen Des stoltbet ännu mera uppretad, tillkännager honne nu sitt oryggliga beslut att lita henne dö; tillika befaller han att systern, hvilken han misstänker såsom medbrottslig. skall tillkallas, När deona utkommit och ter Antigonss olycka, vill hon erkänna sig såsom delaktig i brottet, för att få dela hennes öde; men Antigone aiböjer det. Ismene söker derpå beveka konungen till barmhertighot mot hennes syster äfven för hanps egen sorg skull, med hvilken Antigone var trolofvad; men konuugen förblifver obeveklig. De båda systrarna återinföras ipalatset. Efter den här vidtagsnde korzöngen (Lycksaliga de som.....) ankommer Haemon,; Oreoas son, som fört kunskap om Antigonos dom, för att af fadern utverka sin trolofvades benådning. På faderns tillfrågan, om han gillade eller ogillade hans dom, eyarar han med en försäkran om sis sonliga kärlek och lydnad, Oreon betygar sin tillfredsställelse härötver och upprsnar hosom att icke sörja öfver förlusten af cn qvinna, som gezom olydnad mot samhällets lagar och genom ett öfvermodigt trots mot sin öfverhet gjort sig honom ovärdig, För att rättfärdiga sig för sonen, ordar han sintligen viålyftigt om lydnaden för öfverheten gåsom det nödvändiga vilkoret för ett samhällos bestånd. Haemon erkännor riktigheten af dessa satser i allmänhet, men anser, att fadern i detta fall borde visa skonsamhet. Folket gillade allmänt Antigcones handling, och dors omdöme borde icke föraktas:; att taga lärdom af ay