Aftonbladet – 9 december 1874, sida 2

tämmer garnets nummer, — Eagelsmännen! jade, såsom nyss nämndes, redan i Wien mot att sig förslaget om metersystemets införan le, dettahutvudsakligeR emedan metersystes net ej ännu vore i aridra afseenden allmänt intaget, och på grund af de förändringar, iom i deras maskiner skulle blifva en följd Ve det samma. Då sedermera kongressen i Broxelles den 19 Sept. deita år samman: rädde, uppväckte det ej ringa oro, att bland less vid pass 100 medlemmar blott 1 hade nfunnit sig från England. Under mötets opp ankom dock ännu 1, så att England olef representeradt af summa två personer, vt hvilka den ene dock ej var fackman. Misströstan om att den vigtiga frågan skulle zunna lösas på öfverenskommelsens väg, gick . anledning af denna Englands tydligt visade obenägenhet så långt, att man under något af kongressens första sammanträden väckte förslag om att rent af tvinga England att ingå på den önskade förändrinsen. Detta skulle ske genom att kongreasens ledamöter skulle, en hvar inom sitt land, söka åvägabringa en förordning, stadgande att endast det i Wien föreslagna wätningssystemet skulle anses lagligt. Man enades dock tämligen snart om att statens förmynderskap ej borde sträcka sig så långt, och ett annat sätt att lösa tvisten framatäldea, och detta af den beskaffenhet, att man bör hafva förhoppning om att det af England må kunna antagas. F. d. franske finansministern Pouyer Quertier, meålem af kongressen och för öfrigt stor fabriksegare i Rouen, påpekade nämligen ett sinnrikt sätt, hvarigenom metersystemet kunde införas, atan att det behöfde medföra några synnerliga olägenheter eller större förändrin: gar i det engelska hasplingssystemet. Den engelska haspelns omkrets är nämligen, såsom nyss nämndes, 1!2 yard eiler 1,37 meter. Om man nu inskränkte antalet hvart i hvarje band från 80, såsom det för närvarande är i England, till 73, så skulle hvarje band komma att få en längd af 100 meter — efter som 73X1.37100,o01 — och således, om bandens antal ökades från 7 till 10, passman erhålla en längd af 1,000 meter. Dermed vore sbledes frögan på ett enkelt och praktiskt sätt löst. — Kongres sen, som nu, genom det af hr Pouyer-Quertier funna sättet, ansåg sig hafva en utväg att för metersystemets införande vid garn numreringen kunna vinna äfven England, fattade derefter hufvudsakligen det beslut, att — i betraktande af de många olägenheter, som af de nu varande garnnumre: ringssystemen vore en följd — till allmänt antagande förorda meteroch gramsyste met, och det på så sätt, att garnets nummer skulle bestämmas af det antal kilometer (1 passma — 1000 meter), som ginge på en kilogram. Hvad nuwmreringssystemet för silke beträffar, lyckades man ej komma till något annat resultat, än det att man ansåg för bäst att tills vidare följa det hittills brukliga systemet — Tal, slutade sitt före drag med att framhålla önskvärdbeten af att det af kongressen antagna garnnumreringssättet måtte omfattas äfven at våra industriidkare, och påpekade särskildt de högst obetydliga förändringar i maskine rier och dylikt, som af det samma behöfde blifva en följa,