Aftonbladet – 9 december 1874, sida 2

de planeten Venus, som fullbordar sitt omlopp omkring solen på 224 dagar och först efter 584 dagars förlopp närmar sig till att stå mellan jorden och solen, inträffar den exakta vandringen förbi solskifvan ytterst sällan, Det sker blott två gånger på ett århundrade, men då också snart efter hvartannat. Under det sist förflutna årbundradet skedde det åren 1761 och 1769. Under detta århundrade har Venus första genomgång inträffat natten mellan i går och i dag, och fenomenet kommer derefter att förnyas den 6 Dec. 1882. Någon ytterligare genomgång af denna planet skall ingen nu lefvande menniska få se. Den inträffar först år 2004, då våra efterkommande i femte och sjette led skola befolka jorden. Vi nämnde här ofvan astronomen Halley. Är 1677 observerade han på 8:t Helena Merkurius-genomgången. Han kom då på den idn, att samma fenomen, frambragt af Venus, måste i hög grad vara egnadt att bestämma värt afstånd från solen. Merkurius är nämligen i genomgångsögonblicket för långt borta från jorden. Halley lade denna sak astronomerne på hjertat och uppmanade dem att begagna tillfället vid Venus-ge nomgångarne åren 1761 och 1769. Rådet följdes, och en mängd expeditioher utrusta des till de trakter på jordklotet, der fenomenet skulle visa sig. TIakttagelserna vid den förre af dessa genomgångar betrakta: des egentligen såsom profobservationer. Resaltaten afveko betydligt från hvarandra. Den metod, Halley ville använda, tycktes icke erfordra några noggranna astronomiska mätningar. Planeten Venus skulle — det visste man — i genomgångsögonblicket vara nära fyra gånger närmare till jorden än till solen, Pianeten måste således först visa sig på solens östra kant såsom en svart punkt, hvilken långsamt gick öfver den ljusa solskifvan till dennas vestra kant, Således skulle en iakttagare på jor dens östra del, der fenomenet är synligt, se denna svarta punkt tidigare träda fram för golen, än en jakttagare, som posterade sig