Aftonbladet – 5 december 1874, sida 2

AR RSS Ta AR SSA unde icke, äfven då han allra mest ansträngde ig, förmå allmänheten att fästa sig. vid vägra andra deputerade. Men jag mäste i örbigkende säga, att jag aldrig blifvit så sfverraskad, gom då jag i går såg en at iessa förevisare, som jag känner, hålla tal atanför mairiet vid Rue Drouot midt ibland en talrik grupp, till förmån för en af kanlidaterne. Han talade så bra och så ledigt, att man icke kunde låta bli att lyssna till bonom. Det märktes, att den grupp at valmän, till hvilken han vände sig, började anse honom för en auktoritet och att han vann ett visst inSytande öfver den. Genom att rösta på hans kandidat visade den i sjelfva verket hvilken stor prestige han förvärfvat sig genom sin gränslösa villighet att lemna upplysningar på St. Lazare-stationen, Den täta massan gaf Thiers ett varmt välkommen och följde honom, vid hans återkomst från Versailles, till hans vagn. Förevisaren behöfde icke fästa uppmärksamheten på honom. Den lille store mannen är nu en af de mest kända personligheter i Frankrike. I Versailles drogo i ag huissiererne, midt under allmän ouppmärksamhet, lotterna till byråerna. Det fans få personer i kammaren, få på läktarne, och de enskilda samtalen afbrötos blott af huiesierernes gälla röster, då de deputerades namn nämndes. TIatresset koncenatrerade sig i samlingsrummen, Der diskuterades allmänt den famösa frågan om centrernas förening. Det skulle fordra vVolymer för att återgifva alt hvad som sades i detta ämne, men då två deputerade sammanträffa, uttrycka de vanligen samma opinioner, i det den ene begär, att republiken skall proklameras och den andre vägrar att gå in på något sådant, under det bäda förebrå hvarandra derför att de icke förstå att uppoffra sina tycken för politiska och pa triotiska nödvändigheter. Det tyckes vara visst, att det är pågrundvalen af det opersonliga septennatet, som partierna skola söka komma öfver ens, men ännu finnes ingenting, som antyder, att man skalllyckas, Denna eftermiddag tycktes sjelfva motsatsen af enighet ega rum mellan centrerna. Det påstods, att venstra centern, understödd sf venstern, skulle uppställa Lon Say mot Buffet som kandidat till presidenturen i församlingen. Buffets vänner lade i dagen stor retlighet och uppfattade ett dylikt val som en fientlighet mot högra centern och den moderata högern, Men då man kl. 3 fick veta, att hela venstern beslutit att icke uppsätta någon kandidat och att afhålla sig från valet, lugnade man sig. -om AM M -m 2 T RA RR RE ESR SRA ES TA LL 1 tyska riksdagens sammanträde den 1 dennes höll åter furst Bismarck ett tal under debatten om upprättande af det nya så kallade riksjustitieministeriet, till hvilket i budgeten blifvit begärd en summa af 15,000 mark. Lasker rökade nämligen att karakterisera rikskanslern som en person, hvil ken redan medan han lefver är ett abstrakt begrepp, emedan han fått en sådan mängd institutioner att kontrollera, att det är faktiskt omöjligt för en menniska, Rikskanslern tog nu till orda och anmärkte, att hans ansvar uppenbart icke kunde uppfattas så, att hvarje speciell åtgärd inom hela det område, som lydde under honom, borde appfattas som härrörande från honom personligen. Det hände till och med icke sällan, att han ogillade ett förslag. Men han vore ansvarig för, att dugligt folk stode i spetsen för alla förvaltningens särskilda grenar, och i det stora hela förde han sin administration i samma riktning som den ström, hvilken det tyska rikets politiska lif nu följer. Men äfven om det skulle vara omenskligt att begära af rikskanslern, att han skulle bära ansvaret för alla administrationens detaljer, så hade dock riks kanslern ett moraliskt ansvar, som vore lika stort som det, hvilket ett kollegium på åtta till tio sjelfständiga män har. I medvetandet om detta moraliska ansvar grepe rikskanslern ofördröjligen in, der en strömning atvecklade sig, som icke följde den riktning, i hvilken han ville vara ansvarig, Detta kunde han icke göra som preussisk mi nisterpresident. En enda gemensam 1ledare vore blott möjlig genom premierministerns individuella ansvarighet, och under en sådan kunde det till och med gif vas riksministerier, som kunde ega en stor sjelfständighet inom sina råmärken, Riksjustitieministeriet kunde med tiden utveckla sig til en sådan sjelfständighet. Med tiden skulle emellertid rikskanslerns göromål blifva alt för öfverväldigande för en enda menniska, och då skulle nödvändigtvis ut veckla sig ett justitie-, ett finansoch ett handelsministerium, ja, till och med ett mi nisterinm för Flsass-Dothringen. För öfrigt skulle det på grund af riksförfattnin gen blifva mycket svårt att bestämma dessa ministerers sjelfständighet och myndighet gent emot de förbundna regeringarnas och förbundsrådets rättigheter. Rikskans lerns författningsenliga ställning var den att vara embetsman under den exekutiva makten och vaka öfver lagarnes utförande, med andra ord, vara kejsarens tjenare. Han utgjorde intet hinder för, att ministerierna kunde utveckla sin sjelfständighet, så långt som förbundsrådets Törfattningsenliga rät: tigheter tilläte det. Windthorst-Meppen tog nu till orda och sade: Jag uppfattar alideles icke rikskanslern som ett abstrakt begrepp, och jag kan icke öfverensstämma med hr Lasker deruti. (Munterhet) Han är för mig något så konkret, att jag önskar, att vi väl vore honom qvitt och hade ett kollegium i stället för en enskild man, såsom det i allmänhet är konstitutionell sed. Blott vid utomordentliga tillfällen gifves det män, som ensamma kunna bära ansvaret, och så är det för ögonblicket i Tyskland. Om riksministerler verkligen erfordras, så kunna icke sådana upprättas, utan att riksförfattningen förändras. och då skall det visa sig huru de särskilda stateraå uppslukas och försvinna. (Munterhet.) Hr Treitschke sade en gång om riksförfattningen, att den passar hr rikskanslern som en rock, Det är fullkomligt sant och, då något skall. förändras på den, kommer jag alltid på den tanken, att hr rikskanslern skall blifva generad i sina kläder. (Munterhet.) Det kan ingen förtänka honom, Jag är för öfrigt ensa med hr Lasker deruti, att rikskansliet alldeles icke har någon grundval i författningen; det har utvecklat sig småningom och blifvit mäktigt, i mån som den ty ske rikskanslern blef det. Nu skall en n medlem inträda i detta kansli: en riksjuati. tiedirektör, gom närmast skall sysselsätta sig med Eleass-Lothringens angelägenheter. Det skulle glädja mig mycket, ty på det sättet kunde generalprokurator Schneegans) blifva afskedad; men utgifterna dertill borde då uppföras på rikslandets hudget och icke på rikete, Nej, saken är den, att man vill skapa en myndighet, som smänivgom kan under-) gräfva de särskilda a öfverhöghet, I: (Protester från veustern.) Jag undrar öfver hufvud taget, att de särskilda staterna, som dock påstä, att de existera, vilja ingå pål: något sådant — blott den wärtembergskel; justitieministern skall hafva gjort invänd-!; dingar, Upprättandet af detta justitieäm-lbete är oförenligt med riksförfattningens orRR RR RT RR LT RR