Aftonbladet – 4 december 1874, sida 2

rättelsen skulle framkalla i hemmet — tar,. kar som lockade tårar i Marys blå ögon. Men för sig sjelf och sin försvunna kärlek hade hon inga tårar; lyckligtvis hade hon från första stunden modigt uppfattat det förhållandet, att hon hädanefter var intet för Cyril. Doktor Cameron kom den dagen senare äp vanligt, men slutligen hördes hans lång samma, jämna steg i trappan. Mary steg hastigt upp och skyndade ut honom till möteg, ifrig och glad att få meddela den goda nyheten om Cyril. Upptagen som hon var af sitt ärende, observerade hon icke det underliga uttryck, som spreds öfver doktorng ansigte, då hon sade honom att patientsn kterfått medvetande och oroligt längtadr, efter sin läkares besök. Då de inkommo, funno de Cyril synbart uppskakad., halft upprest i bädden, med den stirrar. ae blicken riktad mot dörren och en star rodnad på kinderna. Då doktor Russeyj — ty under detta namn var James Cameron här känd — närmade sig, sjönk gatienten efter hand åter tillbaka på bädden, men utan att taga sina ögon från läkarens ansigte. Denne kände på hans puls, lät derefter armer, sjunka ned och vände sig bort. Han icke, eller ville icke se, dea bedjande pljoken i de matta ögonen, den spasmodjska rö relsen af denna hand, som ännu var Ptsträckt likzom för att qvarhålla honom, sarrningen på dessa läppar, hvilka, ehupy förgäfves, tycktes bemöda sig att tala Han önskar säga något till er, hviskade Mary, som icke nu fr första gången lärde sig att tolkaa Cyrils blickar; han vill tala, Ne ännu är pan så svag, att han endast kan hvisga orden. (Forts.)