Aftonbladet – 3 december 1874, sida 3

VR nn t bhrent Er arr KRA LER RNA läggning, som inleddes af grefve Björnstjerna, hvilken uttalade sig mot ( beredningsutskottets förslag både i hvad det Trörde den nya brandkårens storiek och den sammas organisation. Det vore svårt. yttrade han, att finna de skäl, som gjort att man förordat en civil brandkårs bildande. Aldrig kunde man af den påräkna en sådan punktlighet och ögonblicklig lydnad som af en militäriskt organiserad kår. Hvad en sådan beträffar, behöfde man ej frukta att den resonnerar vid de tillfällen, då Tblind lydnad och ögonblicklig handling erforI dras, ej häller behöfde man befara att den en vacker dag helt enkelt går sin väg, något som så lätt skulle kunna inträffa med en civil kår. Man hade sagt, att man genom god aflöning kunde påräkna pålitligt folk. Detta vore dock ej så alldeles säkert. och det påstående man för öfrigt framstält, att en civil brandkår skulle komma att ställa sig billigare, betviflade tal. på det högsta. Hvad den föreslagna kårens storlek vidkomme, vore den alldeles för liten. Styrkan vore beräknad till 100 man, deraf 85 i tjenstgöring och 15 vakanser. Men huru kunna tänka sig att dessa dag ut och dag in skulle kunna sysselsättas på så sätt. som man föreslagit? Detta vore en omöjlighet. Hvar annan dag måste afses för hvila; men då vore ock den föreslagna styrkan alt för liten. En kår om 150 man blefve nödvändig; men erhölle denna militärisk organisation, skulle kostnaderna för den ej ställa sig högre än för en civil brandkår om 100 man. Tvärtom lägre. Tal. uppdrog en jämförelse mellan beredningsutskottets förslag och ett af honom bg RR enligt hvilken det visade sig, att då de beräknade aflöningskostnaderna för en civil kår om 100 man skulle uppgå till: för det högre befälet 15,000 och för manskapet 26,400 kronor, skulle samma kostnad för en kår med militärisk organisation om 150 man stiga till blott: för det högre befälet 14,500 och för manskapet 19.000 kr. I detta belopp vore dels värfvingspengarna inberäknade, dels ock sjelfva aflöningsbeloppen upptagna så högt. att t. ex. en simpel karl i kåren beräknats erhålla lika myc: ket som, enligt det nya härordningsförslaget, en korporgal i armen, och en korporal vid kåren 75 2 mera än innehafvaren af samma grad iarmån. Slutsaumman af sammanräknade kostnaderna för en civil kår om 100 man utgjorde enligt utskottets förslag 94,000 kr.; sammanräknade kostnaderna för en enligt tal:s förslag upprättad kår om 150 man skulle deremot uppgå till endast 89,100 kr. Tal:s förslag skulle således leda till besparing och för öfrigt vara i alla händelser fördelaktigt. Ej minst derigenom att brandkå ren, enligt det samma, skulle öfvertaga stadsmilitärernes tjenst och således militärkompaniet kunna helt och hållet uppgå i brandkåren. En kärna, så god som man i detta militärkompaniet egde, borde ingalunda förkastas, och äfven detta vore ett skäl att ej kasta in på en ny bana, något som man skulle göra genom att bifalla beredningsutskottets förslag. Hr Lindhagen ansåg denna strid om civil eller militärisk organisation vara endast en strid om ord. En civil brandkår kan blifva lika väl diseiplinerad som någon annan, fråga är blott: skall den nödvändigt behöfva stå under krigslagarne. Vi hafva i poliskåren ett exempel på en kår, som är duglig och väl disciplinerad utan att stå under krigslagarne. Hvarför icke kunna antaga att brandkåren äfvenledes skall kunna komma derhän. Den föregående tal. hade lemnat en utredning, af hvilken ville framgå, att en kår med militärisk organisation skulle ställa sig långt billigare än hvarje annan. Men huru kunna krigslagarne en sådan magisk verkan åstadkomma? Huru kan jag genom dem få dugligt folk för billigare pris? Orimligt! Det större tvånget måste naturligtvis bereda större svårighet att få folk. Dessutom, den föregående tal:s förslag kan ej genomföras derför. att det fins en förordning, som stadgar att brandkåren skall stå under befäl af en brandcehef, en civil person. och således ej kan ställas under krigslagarne. Förslaget förfaller således. Grefve Lewenhaupt biträdde det förslag grefve Björnstjerna framstält. Vi ega redan, yttrade tal., en civil brandkår, i likhet med stadsmilitären hufvudsakligen rekryterad från garnisonen. Skilnaden mellan den ordning, som är rådande inom dessa kårer, hade framgått vid en inspektion, som tal; verkstält inom den kasern, der de båda äro förlagda. Brandkåren hade gått sin väg; hade då eldsvåda uppstått, hade ingeu spruta kunnat komma ut. Den andra var deremot i godt stånd. Den senare står under krigslagarne, den förra icke. Grefve Björnstjerna vände sig mot hr Lindhagen och den invändning denne gjort mot hans förslag, att kåren måste stå under befäl af en brandehef. Kan då icke, frågade tal.. denne vara en militärperson? Tal. kunde försäkra, att om en sådan plats ansloges ledig, skulle dussintals ansökningar, ingifvas af dugliga personer, som voro militäreri. Man hade frågat huru krigslagarne skulle kunna komma åstad en så kraftig verkan, att man genom dem kunde få folk för billigare pris. Ja. derpå förklarade sig tal ej kunna gifva svar. Han hade blott för sig två fakta, det ena i beredningsutskottets betänkande, som säger: så mycket kostar en civil brandkår; det andra den omständigheten, att det ej nu mötte och säkert ej skulle komma att möta svårigheter att, mot lägre aflöning, än den han i sitt förslag uppstält, få folk, som stälde sig under krigslagarne. Hvad fördelarna för öfrigt vidkomme, ville tal. blott ytterligare betona att den lejde civile lyder ej så som den lejde militären, och detta vore ändå hufvudsaken. Hr A. Fyies framhöll att i Paris, i Petersburg och i Berlin och säkerligen i ännu flere europeiska städer hade brandkårerna militärisk organisation. Nämnde från sin egen erfarenhet den stora skilnaden hvad ordning och lydnad beträffar mellan besättningarna å örlogsmän och kofferdifartyg, och ville nu tillämpa den samma på föreliggande fråga. Hr Winborg ansåg att krigslagarnes tillämpning ej borde vara nödvändig för en kår, som ej skulle användas för militära ändamål, och framhöll, hvad styrkan beträffar, att då 375 man vore tillräckliga för det stora Berlin, borde 100 man vara det för Stockholm. Hr Lindhagen bemötte den förste tal:s invändning, att kåren ej skulle kunna stå ut med den Honsteåring utskottet föreslagit, dermed, att den har god tid att hvila sig, efter som eldsvådor blott sällan inträffa, och att någon öfveransträngning således ej bör kunna komma ifråga. Hvad åter brandchefen beträffar, så kan visserligen en militär utses till en dylik befattning, men han är då permitterad och ej, i sin egenskap af brandehef, att anse såsom militär. Han kan dessutom inkallas under fanorna, kanske när han som häst behöfves. : Hr Arwidson ansåg, att k. m:t ej ens vore lagligen a att i strid mot gällande företalugar låta Stockholms stad få sin brandkår stäld under krigslagarne. Militärkompaniet vore det visserligen, men något sådant hade blifvit medgifvet, hvad den beträffar, under helt andra förhållanden, och emedan den hade sig ålagdt bland annat att vaka i den allmänna ordningens intresse. Han ansåg sig derför nödsakad att förorda. något som man kan få framför något, som man ej kan få. Man hade sagt att den civila brandkåren skulle kunna en vacker dag helt enkelt Zå sin väg och på så sätt blottställa staden. Tal. inde mot detta antagande att iman skulle kunna binda den med kontrakt,så pass stränga, att den nog skulle aktä fig för att bryta dem. Hvad kårens storlek beträffar, ansåg han den af beredningsutskottet föreslagna vare tillräcklig. Då så många större städer unna nöja sig mad jämförelsevis mindre kårer, borde ock tockolm kunna nöja kjg med den af utskottet föreslagna. Det vore dessutom lättare att vid förekommande behof öka kårens styrka, än att enj gång möjligtvis få göra en nedsästring. I Grefve Björnstjerna opponerade sig mot dan ; frustande Tralavarne 20 Oppe att det alnllö vara I