Aftonbladet – 3 december 1874, sida 2

tvifvel händt, annars skulle Cyril ej så länge låtit dem sakna bref. Hvad kunna vi nu göra, kära barn ? frågade m:rs Thornton tröstlöst Mary. Far måste hjelpa 0oss. M:rs Thornton såg på henne alldeles häpen. Ja, far måste hjelpa oss, upprepade Mary mycket bestämdt, På hvad sätt då ? Han får fara till London och göra efterforskningar. Skall far resa upp London! Den goda mrs Thorntons något tröga fattningsgåfvg kunde ej genast reda en så trasslig sak. Hon sjönk tillbaka på stolen, torkade sitt ansigte på förklädet och anmärkte att det var fasligt hett. Mary tog sitt arbete, gick ut på förstuavisten och satte sig der. Manor Farm var denna eftermiddag vackert belyst af det klaraste solsken, I trädgården stodo. blommorna i fullaste fägring och öfyeralt var lif och rörelse. Hönsen kacklade, ankorna snattrade, boskapen rämade, det slagnahöpi doftade så behagligt, himlen var blå, och vinden rörde knappt trädens kronor. Mary arbetade flitigt, men hennes vanligen glada, lugna ansigte hade nu ett uttryek af allvar och oro. Oförmodadt hördes raska fotsteg på vägen, trädgårdsgrinden öppnades och slogs åter igen. Det var efter dessa steg hon lyssnat dag efter dag, vecka efter vecka, månad ofter månad: med Ett eM mera slocknände; hopp om YHaerrättelser bön Cyrilsodemha dag hade honingen tanke på bref, och just nu lemnades likväl ett i hennes hand, dock ej från Cyfil, och ej häller adrosseradt till henne, utan till fadern, Handstilen var obekant, och postmärket tillkännagaf att det var från