Aftonbladet – 2 december 1874, sida 2

nn —Joch sig sjelt åter lik, bland Papper och böcker. Men efter den dagen besökte han de tat. tige under ett antaget namn. Hane et, en gång så mäktigt, hvars blotta uttalande hade skänkt hopp och tröst, kunde numera endast skada det verk, han hade att utföra, men de olyckliga, som behöfde hang hjelp, borde icke tå lida för följderna af sin okunnighet. Då Grace Ingles såg, hur hennes käre herre efter hand hade återtagit sina förra lefnadsvanor, hur frisk och träget upptagen at sitt arbete han var; hoppades: hon nästan att de sorger och motgångar; som så länge, förmörkat hans lif, voro glömda. Blott en sak oroade henne: att hap aldrig frågade efter sitt barn; bon hs2e derför aldrig vågat näxna Willis för fadern. Grace hade haft mångs fådplägningar härom med Ruth Rågestone, hvilken nu blifvit en synnerlig favorit hos den gamla qvinnan, och slutli,. gen afgjordes saken sh, att den lille gor sen utan förutgående begäran skulle införag till doktorn. Följaktligen infördes Willie en dag i det rum, der James Caperon satt och skref. Miss Edgestone hade skickat tjt gossen för att helsa på er, master J: ames?, var alt hvad den gamla tjenarinnan sade, hvarpå hon genast åter gick, lemmande fadern och sonen ensamma. Då hon en half timme derefter återkom för att se huru saken för höll sig, fann hon doktorn lugnt skrifvande, och Willie, som låg på knä på en stol bredvit honom, höll på att fullklottra ett Pap. persark med en blyertspenna. Då Grace sade sig ba kommit för ati hemta master Willie, såg doktorn upp och sade mildt: Gå med EET RE