Aftonbladet – 1 december 1874, sida 3

—— — — — —— a 2 tänka på sig sjelfva, behöfva allra bäst nå. on, som tänker på dem. Ruth eger ingen, som gör det, Miriam är ett bortskämdt barn; ingenting vidare, och mrs Leigh skulle, 8 varmhjertad hon än är, aldrig kunna bien vän till Ruth Edgestoae, Då Caroline såg, att doktorns uppmärksamhet och dötagande nu hade väckts, började hop mera utförligt tala om Ruths framtid. Hurodan skuile enligt all förmodan Åenna framtid bli, om icke den samma, som hundratals andra af samma klass i samhället få gå till mötes? Det skulle bli en framtid med bruten helsa och lefnadslust, men med behofvet af sjelfständighet till det yttersta qvarlefvande — ja, så till det allra yttersta, att hjelpsamheten slutligen ej hade något annat att erbjuda, än sitt beklagande af att den kommit för sent! Medan OCaroline talade om Ruth Edgestone, låg i hennes ord, uttalade med dem klangfulla, välljudande rösten, ett djup af känsla, som intog hennes åhörare. Så fullkomligt olik Caroline Drugh i hvarje hänseende den unga qvinna var, om hvilken hon talade, kunde dock ingen bättre uppfatta Rnoths sällsynt förträffliga karakter än hon. James Cameron svarade ej något, men Caroline tog hans tystnad för bifall och fann sig tillfredsstäld deraf. Under det hon talade, hade aftonens skuggor efter hand smugit sig in i rummet; då hon stee upp för att gå, var det redan djup skymning. Duat var liksom om medlidandets ängel dragit en slöja öfver detta afsked, Som hennes hjerta sade henne skulle bli för evigt. (Forts.