Aftonbladet – 1 december 1874, sida 2

STOCKHOLM den 1 Dec. Öfver ett halft år har förflutit, sedan riksarkivariebefattningen, genom J.J. Nordströms den 17 sistlidne Maj timade död, blef ledig. Det långvariga dröjsmålet med detta ämbetes återbesättande har ingalunda föranledts af svårigheten att finna en för den vigtiga platsen fullt lämplig person. ej häller at någon, för den stränga rätträdigheten och samvetsgrannheten ängslande vansklighet i valet mellan jämnbördiga förtjenster. Sådana hänsyn ha alldeles icke kommit i fråga — de kunna möjligen fin nas berättigade, när det gäller underord nade platser med mycket små lönebelopp. men för högre, hvilkas innehafvare välsignas med en någorlunda artig andel af denna verldens goda och äro i tillfälle att för lång tid bestämma om en hel adtwinistra tions väl och ve, utveckling eller förfall, der ha sådana småsaker, som det allmänna bästas och rättvisans kraf, föga att betyda. Derför ha de ock spelat minsta rolen i det halfårs-långa uppskofvet med riksarkivariebefattningens återbesättande. Alla de, som veta och förstå hvad denna post betyder och som ha hjerta för den fosterländska häfdaforskningens intressen, äro fullkomligt ense om, att — gå snart saken sättes i främsta, personliga intressen i andra rummet — icke ens ett enda ögonblicks tvekan är möjlig, och att så till vida utnämningen gerna hade kunnat ske den 18 Maj. Rege ringen, som låtit sex månader lförflyta, har dermed tillräckligt visat, att det i denna sak varit röster af ett annat slag, till hvilka hon böjt sitt öra. Emellertid trodde man för någon tid se dan, att den återvändsgränd, der princip. lösheten hade kört fast, genom en lycklig ödets skickelse öppnat sig och erbjöde en utgång; man väntade derför en snar afgö relse, Ställningen syntes, i korthet sagdt. vara följande. Sedan t, f. riksarkivarien utnämnts till kansi-vasekreterare, måste man antaga, ati han ej vidare Skalle ifrågakomma vid de förra ämbetets definitiva hesättande, emedan hvartdera kräfver alt för mycken tid och omsorg, för att de lämpligen skulle kunns förenas, hälet så länge man fortfar att lägga sjelfva kanslersvärdigheten i händerna på personer, främmande för veten. skapens intressen och universitetens ange lägenheter. Det är väl sant, att Nordström med riksarkivariebefattningen förenade st väl nämnda sekretariat som många andr: uppdrag, men det är lika bekant, att han blott till namnet skötte sin hufvudsakligs befattning, och det är en gammal önskan. att härutinnan en ändrjog mätte ske, at: arkivet måtte få en skickiig chef, oförbin drad att utöfva sitt chefskap. Vidare erio man, att en både inom vårt offentliga li och såsom historieskrifvare framstående och högt förtjent man, hvilken önskat platsen dragit sig tillbaka. Och sålunda tyckte: de då omsider vara urvägenrödda, alla dess den högre politikens hänsyn — högre : den mening, att de nått höjden af obehörig het och småaktighet — hvilka hindrat ve derbörande att vid en vigtig befordran be gagna sig af ett sällspordt. kanske ej på eit sekel återkommande tillfälle att på rätt: platsen sätta rätte mannen. Men — de fing flere förunderliga ting än de, på hvilk: Salomos vishet strandade, och det är numer: lättare att boräksa örnens väg ivädret ock skeppets 7ög midti hafvet, äm ett stats råds reträtt. Lo Vi äro vana vid, att de förmånligare postmästare-sysslorna, liksora Jandshöfdjoge och generaläirektörs ämbeten användas til hvilo och försörjningsinrättningar. Att mar äfven med riksarkivarie-befattningen, så sen! som år 1874, skulis kunna utvidga denns kategori, är en så äkta Juvenal-tanke, at man ej ett ögonblick kan misstaga sig om dess gsenialiska upphof. Huruvida der ädla, fosterländska tanken äfven skall tag: mandom i ett k. m:ts beslut, återstår at se. Bäst är, i hvarje fall, att icke svär: på något.