Aftonbladet – 30 november 1874, sida 3

Rättegångsoch Polissaker. Upmarks mördare upptäckte... Dk vi första omnämnde f. straffångarne Hjerts och Tektors gripande, meddelade vi i sammanhang dermed; att antydan gjorts hos polisen derom, att Hjert och Tektor möjligen kunde hafva föröfvat eller ätminstone varit delaktige i morden å civilingeniören Upmark och dennes körsven August Larsson. Som dessa antydningar likväl voro grundade endast på sannolikhetsskäl, var den största varsamhet af nöden, hälst man icke visste, om Hjert och Tektor haft nägra medbrottslingar. Följaktligen var det, såsom vi äfven förut antydt, af högsta vigt, att undersökningarna bedrefvos i största tysthet. Dels genom skriftväxling med btskilliga myndigheter inom landet och dels genom sammanställande af flere omständigheter vunnos efter hand sådana upplysningar, som gjorde det otvitvelaktigt, att Hjert och Tektor ensamme voro gerningsmännen. Desse, hvilka emellertid till en början envist förnekade att efter sitt sista frigifvande från Långholmen hafva begått något som hilst brott, men småningom medgåfvo, att de gjort sig skyldige till de djerfva inbrottsstölder 8 Gotland samti Linköpings och Nyköpings län, för hvilka de voro misstänkte, kunde slutligen icke reda sig gentemot den ena besvärande omständigheten efter den andra, som mot dem framhölls beträffande morden. Till sist veknade äfven deras hårda sinnen, och de syntes känna ett oemotständligt behof att lätta sina skuldbelastade samveten. Resultatet häraf blef, att först Tektor i lördags och sedan Hjert i går inför t. f. polismästaren fritt och otvanget samt, såsom det ville synas, under djup ånger; blandad med bäfvan öfver det straff, som väntade dem, erkände, att de natten till den 1 September, med begagnande af skjutvapen, föröfvat morden å Upmark och Larsson, i tro att det åkdon, hvari desse färdades, var postdiligensen. Dervid hade så tillgått, att förbrytarne stält sig i försåt på hvar sin sida af vägen, dolde, den ene bakom en löfruska, den andre bakom en tallruska, hvilka de för ändamålet sjelfva uppsatt. I öfrigt hade omständigheterna vid mordens föröfvande varit ungefär sådana, som genom tidningarna förut omtalats. Ransakningen med de båda brottslingarne kommer sannolikt att pågå ännu några dagar, med anledning af att de stölder, som af dem föröfvades närmast efter det att de frigifvits från straffoch arbetsfängelset å Långholmen, begåtts i landsorten, och vigt ligger derpå, att deras samtliga brott blifva på mycket gom möjligt utredåa härstädes, hvarest flertalet och på samma gång det gröfsta af brotten blifvit upptäckta. — Bestraffad vårdslöshet. En fångknekt å, Långholmen, J. P. Petterson, var en dag för kort tid sedan utkommenderad att hålla vakt öfver ett par af straffångarne, under det dessa sysselsatte sig med rengöring. Pettersson behasade emellertid efter en stunds förlopp aflägsna sig från fångarne. När han kom tillbaka, en af dessa, vid namn J. Pettersson, begagnat