Aftonbladet – 30 november 1874, sida 3

MEVELUGSAR RTUCRRIRTEREERASUEGe Om reformen i vår krigsförfattning. V. Grunder för ny härordning. 2. När vi senast yttrade oss om det i generalstaben utarbetade och af komiterade granskade förslag till grunder för ny härordning, inskränkte vi oss hufvadsakligen till allmänna betraktelser deröfver. Vi redogjorde då för de bestämmelser, för eglaget innehåller om den för de värneplig tige afsedda öfningstiden, och att denna för rytteriet vore bestämd till 17 månader; för artilleriet, ingeniörtrupperna och fotgardet till 12 månader, samt för det öfriga fotfolket och trängen till 10.2 månader, hvarjämte för alla tillkomme 30 dagars öfningar under det 3:dje och 4:de kret efter det de först blifvit inkallade i tjenst, således under 23:dje och 24 lefoadsären. Utom dessa föraskrifna öfningar tillkomme för fotfolket, med undantag af fotgardet, 10 dagars bataljonsöfningar under de tvänne första åren sedan de öfvergått till landtvärnet, eller 26:te och 27:de lefnadsåren. Jämte bestämmelsen om öfningstiden för truppen är det två andra faktorsr, som förnämligast måste tagas i betraktande vid bedömandet af en härordnings beskaffenhst. Den ena är: antalet af individer, som årligen blifva utbildade till soldater, och den andra: styrkan af de kadrer, hvilka skola i sig upptaga dessa individer för att under freden ut bilda och i kriget leda dem. Härtill bör man äfven lägga: de öfriga oryanisativa bestämmelser, som afse att man må kunna med ordning och-snabbhet låta armen från freds: fot öfvergå till krigsfot. Hvad nu den första af dessa faktorer angår, eller antalet af de individer, som brligen blifva utbildade till soldater, hänvisa vi till hvad vi i vår första artikel om allmänna grunder för ett lands krigsförfattning sökt framhålla, eller att ju längre tjenstetiden är för soldaten d.v.s., ju större antal år soldaten qvarhålles i tjenst, desto mindre antal individer blifva hvarje år utbildade. Det är just i detta afseende, som indelnitgsverket framstår som den orimligaste militära institution, som låter tänka sig. Den indelte soldaten förpligtas, som bekant är, till 25 års tjenst och tjenar ofta vida derutöfver. I följd af dödsfall har medeltjenstetiden emellertid vid denna armå. beräknats till 22!e år. Om nu en armå, hvarest medeltjenstetiden är den ofvan uppgifna eller 22!2 år, utgör 22,500 man, kan man lätt finna, att i en sådan arm medeltalet af de individer, som der årligen in träda, icke kan utgöra mera än ett tusen (1000) individer. Då indelta armån, så väl kavalleri som infanteri, icke uppgår till 25,000 effektiva nummer, blir resultatet häraf, att årliga antalet rekryter vid denoa arm6 endast uppgår till högst ett tusen ett hundra, häruti nästan alla underbefäl inbegripna, hvilka, som bekant är, till allra största delen utgöra rotesoldater. Dessa rekryter erhålla första året vid infanteriet 42 dagars och vid kavalleriet 90 dagars öfning. Vi bedja nu att få fästa våra läsares sygnerliga uppmärksamhet å den högst betydliga skilnaden mellan detta för försvaret ytterst missgynnande förhållande och det kter för försvaret ytterst gynnsamma, som enligt nu i fröga varande förslag skulle uppkomma. Äfven sedan man här frånräknat de starka kadrerna, hvilka, på sätt vi skola visa, äro dubbelt så starka som vid indelta armån, och hvilka dessutom icke som sådana anställas förr än efter 18 månaders oafbruten utbildning och aflagd underofficersexamen, oberäknadt eliterna, hvilka, iunan de i denna egenskap anställas, erhållit 10 månadera utbildniog och således bättre utbildning än de allra flesta, om icke alla, indelta soldaterna, oberäknadt vidare de frivillige, hvilka, sedan de tjenat vid armen under den i lagen före: skrifna tiden, eller minst 102 månader, få qvarstanna så länge, att de till sammans tjena vid kavalleriet 2 och vid de öfriga vapenslagen 1!2 å — komme antalet af värnepligtige, sedan afdrag blifvit gjoråt för flottan, att uppgå till ett antal af 19.500 man, hvilka vid armån hvarje år komme att arhålla icke 6, ej heller. 12 veckors, utan minst 102 månaders rekrytbildning. Det är detta, som eå väsentligt skiljer de olika systemen, det ena representeradt af inadelningsverket och det andra af nu framlagda förslag. Å ena sidan årligen i