kunde vara förlåtlig nog och dessutom oftast af öfversättaren i en noträttades. Men det besynnerligaste var, att mgen i Stockholm, kunde erinra sig den spiritnelle främlingen,, som dock hade så god reda på vkra förhöllanden. Först efter den bekantenovellisten Karl Kullbergs död blef det med visshet: kändt, att han och ingen annan var författaren. Hans förebild i detta slag at lite. rärt bedrägeri var ingen mindre än Juleg Janin, som under formen af en amerika.ng reseintryck ville gifva parisarne en liten lektion i sjelfkännedom. Men ingen bedrog sig derpå, så kan endast en fransman skrifva! så kan endast Jules Janin skildra!s hette det snart. Kullbergs triumt var deremot fullständig. Vi ega ock i åtskilliga folks literatur ett. antal a k. resebeskrifningar, som i sjelfva verket ej äro annat än antingen satirer — såsom t. ex, Swifts Gulliver eller Hol. bergs Niels Klims Reise — eller fantawj. ska drömmerier — såsom t. ex. Thorsar Mori Utopis.., — Det ges verkligen Personer, ;OM tagit dessa skildringar p5 follpste all. var. Arbutbnot berättar i ett bref till Switt (1726 Nov. 8) att en gammal genV.eman, som af honom fått låna Gullivers resor, tagit ram sin kartsamling för att leta rätt på Lilliput. En allvarlig tysk naturforskare har t. o. m. citerat Klims resa till stöd för sitt geologiska system, och den lärde Budlens blogd andra yrkade etter läsningen af Uwopia ifrigt på ditsändande af missionäfer för att till kristendomen omvända dess I öfriga hänsecaden så högt begåfvade befolkning. Och öfvergk vi dernäst till den s.k. sköniteratnren, så finna vi oss snart hotade med ön verklig syndaftod af förfalskningar. Hvem vill åtaga sig att räkna alla de Nouvelleg Contes de Latontaine, alla de Ontgifna oref af Voltaire etc. etc., som ännu År! gem je dagen? Och romaner sedan, utgifna un; ler falskt namn! Walter Scott var ännu ej löd, då tysken Häring (Wilibald Alexis) i 3erlin utgaf sin Walladmore-, som hette,