Aftonbladet – 27 november 1874, sida 2

yttra, det han bra gerna skulle hafva velat imgås med brodern Virgilius och pater Ho ratius, — Cicero talar på mer än ett ställe sina åt oss bevarade skrifter om en. af handling, med hvars författande jag tröstade mig öfver min dotters död. Denna trösteskrift kom verkligen till rätta och ;rycktes i Venezia år 1583. Men desssan skyldige författare hette Sigonius, bördig rån Modena och en af århundradets lärda ste män. Mer än 200 år förgingo, innan verkliga förhållandet blef kändt. Tirabo scki anträffade nämligen år 1785 i Modenas arkiv bref från Sigonius, hvari denne et känner förfalskningen. — Af forntidens för. jattare är dock till äfventyrs Petronius den, som oftast frestat förfalskarne. Man eger sjelfva verket efter honom endast strödda vitar. Huru fylla luckorna? — det vari alla tider den stora frågan, Ett af de märkigaste svaren derpå gafs är 1808 af spatioren Marchena, som då i Basel (han hade ;n anställning vid Rhein-armö6n) offentligsjorde hittills okända delar af Petronius, försedda med vederbörliga anteckningar — notis perpstuis illustratus. Just dessa unteckningar voro hufvudsaken i hans skrift. Han och några af hans vänner egde i sina samlingar en del anteckaingar i erotiska imnen, och i brist på förut befintlig text, ill hvilken de kunde lämpas, företog sig Varchena att förfärdiga en. Detftordrades ngenting mindre än förläggarens uttryckiga förklaring för att om deras misstag ipplysa de lärde, som i stora skaror nappat å kroken, 4 propos Petronius, kan jag ej motsth fre: telsen ait i förbigående berätta en anek: ot, ehuru den, strängt taget, ej just hörer 1 a HGT Der lefde på medlet af 1600slet i Livet OM lärd man vid namn MeiVine Ä i omius — möjligen .o4 samme, som vid vår rristinas hof jämte dem lika klassiske landet var utsatt för ett mindre delikat kämt af den vittrs drottningen, M., som krifvit en lärd afhandling öfver de gamles ans, tvingades nämligen att inför hofvet