Aftonbladet – 26 november 1874, sida 3

löfver hufvudet och föda, hvilket är grui Iden till jordbruksoch andra fastighetel värde, behöfver hon kläder af linne, bor Tull, ylle m, m., produkter af järn och tr i deras oändligt många, mer eller mindr Jförädlade former samt en mängd andra ir dustriens produkter, som i vår tid äro lik oundgängliga som de föremål, hvilka på et lägre utvecklingsstadium erfordras för at tillfredsställa de enklaste behofven. Sor man emellertid ej kan så lätt, och nä så påfordras, förvandla uti dessa före tag nedlagdt kapital i rörlig form, hafv de fått anseende för att vara rent af mir dre säkra. Då det emellertid bör vara fö hvar och en klart, att den arbetsprc dukt, som är ett verkligt nyskapadt värde alltid innebär fullkomlig säkerhet. så ä fördelen af att placera kapital mot hypotel i industriella företag påtaglig, om endas full visshet kan erhållas om, att detta ka pital kan med lätthet vid bestämd tid göra rörligt. Och då detta garanteras genom ei penninginstitutions mellankomst, så att de ponenterne ej behöfva för hvarje särskild fall härom öfvertyga sig sjeltva, så tord det vara tydligt, att de böra till fördel fö bäde sig sjelfve och industriidkarne bidrag: till inskränkandet af det öfverhandtagand bruket af korta lån. Hvarför vi för öfrigt med denna vår fram ställning egentligen afsett depositionsmed lens egare, ehuru det kan anses likgiltig hvilka tillgångar, som användas för här fråga varande ändamål, är, att den störr kapitalisten är i tillfälle sjelf bedöma, hva han bör placera sina besparingar, och såle des på sätt, han finner lämpligast, kan del taga i sådana företag, han finner fördelak:tiga, hvaremot depositionsmedlen tillhöra de små kapitalisterna, såsom synes af det be lopp, som i medeltal kommer på hvarje de ponent ), hvilka kapitalister endast erhålla er låg inkomst af sina besparingar, då bankerna som använda dem för korta lån, ej kunn: mera betala, eharu dessa tillgångar zund till både deponenters och låmtagares större fördel användas. Vi vilja nu endast tillägga några ord och sammanfatta denna vår framställning, utar att för tillfället ingå i någon undersökning om, huru en institution af här i fråga va rande slag skulle kunna bringas till stånd Här är ej fråga om att inlåta sig med mer eller mindre lyckligt beräknade anläggningar för nya industriella produkter, hvilkas afsättning är ännu oviss och för hvilkas fram gång den, som, under förhoppning på stor afkastning, derå nedlagt sitt kapital, sjelf får löpa risken, utan att med den betydliga utveckling, industrien under de senare åren tagit, söka ställa till dess disposition, på för den lämpliga vilkor, någon del af det betydliga besparade kapital, som nu endast är tillfälligt placeradt och hvars egare kunna finna en fastare och fördelaktigare användning för sig önskvärd. En härför afsedd institutions verksamhet blir att söka på, för ändamålets uppnående erforderliga, vilkor draga till sig en del af det besparade kapitalet, som, för så vidt det kan fästas för någon tid, äfven kan i form af jämförelsevis korta amorteringslån utlemnas. — Med stöd af sitt eget kapital samt de på grund af innehafvande hypotek inledda relationer med andra penninginrättningar, kan institutionen med fullkomlig trygghet använda äfven en del af de med endast sex månaders uppsägning deponerade medel, som dock tills vidare ej blifvit uppsagda, för ej alt för korta lån. — I stället för att, såsom förhållandet är vid inköp af obligationer, grundade på industriella anläggningar såsom säkerhet, den förmedlande penninginrättningen ej iklädt sig något ansvar, utan endast,när konjunkturerna äro derför lämpliga och penningtillgången ymnig, erbjuder besparingarnas egare att på egen risk öfvertaga sådana förbindelser — ställer här i fråga varande institution sitt eget kapital som ytterligare säkerhet och måste således med största noggrannhet taga kännedom om hypotekets verkliga värde och med all nödig försigtighet ikläda sig garantier derför. En sådan institution synes vara af bebofvet påkallad och till sina grunder fnllkomligt sund och förtroendeingifvande,