Aftonbladet – 26 november 1874, sida 2

— -—-——Z.pn MMMM unga damen och rodnade lätt; men då ni hört alt, hoppas jag ni skall förlåta mig. Ni har någonting af vigt att meddela mig ? Af stor vigt, åtminstone tror jag det. Och af enskild natur, efter som ni har valt en så tidig timme? Det vet jag knappt; för några få timmar sedan blef ett bevis, ett, så vidt jag förstår, obestridligt bevis på doktor Cameröns oskuld lemnadt i mina händer, och jag kunde ej dröja med att öfverlemna det till er. Medan hon talade, upptog hon ett papper ur fickan. Ett bref — aha! En lätt höjning at ögonbrynen åtföljde detta utrop; lugnt emottog han brefvet, som ifrigt räcktes honom af den darrande handen; han tog det till sitt skrifbord, skrufvade upp gasen bättre och torkade oragorgsfullt samt påsatte sig sina glasögon. Förhållandet var att mr Roysdon ganska väl kunde se utan -glasögon, men han begagnade alltid sådana vid kritiska tillfällen, — måhända liksom Moses sitt täckelse, icke för att se igenom, utan för att dölja sig bakom. Och jämte glasögonen tog han på sig ett mycket kallt Ioende, som sade intet, men ofta dolde mycet. Nå väl? sade Ruth, sedan hon sett honom först läsa brefvet med orubbadt lugn och derefter med största omsorg och noggrannhet hopvika det. Ja, svarade juristen och vände mot henne glasögonen oeh det lugna leendet, det kan betyda mycket; det kan också be;vda ingenting alle. För det första måste brefvets äkthet bevisas. Vill ni nu säga nig, på hvad sätt det kommit i era hänler ? Ruth tvekade; han såg det och tillade med djupt allvar: Kom väl i håg, att jag gör denna fråga, smedan der gäller lif eller död. Lif eller död f upprepade hon, ofrivilligt rysande och med em förfärad blick, som ej undföll juristen. (Forts.)