Aftonbladet – 26 november 1874, sida 2

Hvad hin skall det tjena till att väcka mig så här i ottan? skrek han ursinnig. Brinner det i alla knutar, eller ha tjufvar brutit sig in i huset? Inte rår jag för, om folk kommer så här dags på dagen, och i alla fall är klockan öfver sex, Der nere står någon, som vill tala vid er. Vår unge jurist gaf sin vrede luft i ett utrop, hvilket vi icke anse oss förbundna att upprepa. Tjenstflickan måste emellertid ej varit ovan vid dylika utbrott, ty hon upprepade ännu en gång: Klockan slog just nu sex, och den unga personen der nere säger, att hon måste tala med er, sir. Jag tillsade henne, att hon kunde komma igen, men hon ville tala med er nu och sade, att om ni inte var vaken, så kunde hon vänta en stund. En ung person, säger du — ett ungt fruntimmer ? Ja, sir; och hon bad mig säga att hon kan tala om någonting vigtigt om rättegångången med doktor... Cameron! skrek den lärde sakföraren och sprang ur sängen med en häftighet, som kom Mary Jane att med ett utrop af förskräckelse sv 22 ett par steg tillbaka. Jag skall kon. Må på ögonblicket. Medan mr Roysdon sade detta, hade han trädt fötterna i tofflorna och katat på sig natt rocken, utan att i ifvern obse vera att han tagit den afvig på sig; men då han gick not dörren, var Mary Janes blick . fasa lt för uttrycksfull för att ej väcka hoxom ill besinning. Bed det unga fruntimret stiga in i mitt arbetsrum, sade han med): vfbedjande röst, i det han blygsamt drog! sig inom sänggardinerna. Gör eld, tändl! sagen; jag skall vara nere om fem minuter.4 Mr Roysdon höll ord, Inom mindre än em minuter stod han artigt bugande införl! sin gäst, i en ganska presentabel, ja, elesant morgondrägt, och bad om ursäkt dåer-l ör att han låtit vänta på sig. Det är jag, som bör bedja om förlåtelse: ör ett så olämpligt besök, svarade den: