Aftonbladet – 25 november 1874, sida 2

tyrthet, oförstådt och utan ?.t våga sök:a nö.gon menniskas deltagande, bära sin börd a a skuld och ånger; tärk er att ni såge en för er kär person, dag ester dag och är et ter år qvald, aftärd, förvDäad af någon hemlig sorg, som ni icke finge veta och dela, att ni efter hand fv one att den kärlek, som en gång varit er, alt mera slotcknade, och ni kände, atv; det var för evigt, som skuggan af ået förskräckliga okämda reste sig alt mörkar; mellan er och honom.. Skulle det ej vara tusen gånger värre att släpa sig fram ige nom ett sådant lif, än att: med lifvet gälda hvad man brutit? Okunnig om sin gästs lefnadshistoria., kunde icke Ruth göra sig någon föreställning om dea verkan, hennes ord skulle: frambringa. Hon såg icke, hur girigt Car roline lyusaade till dem, hur blek hon bliff. vit, hur lidelsefullt de stora, mörka ögomr a betraktade henne. Ruth hade talat uftz p att ber:ikna den verkan, hennes ord sku le göra, emedan hon sjelf hänfördes af : itt ämne. Medan hon ännu talade, hade F lockorna börjat ringa till aftonsånger, och under den djupa tystnad, som följ de, ljöd deras manande kallelse dubbelt hi sgti dlig. Det, oroliga uttrycket i Ruths ans Ågta förbyttes till ett lugnt. Jag vill gå ut, sade hon utin y retskap om att hon talat halfhögt. Hvarthän? frågade Carolne ha stigt. I kyrkan; det är länge sedan jag var i ågon aftonsing. Vill icke ni följa med?Caroline såg på Rua med en af sina mörka, oförklarliga blickar. Ni gör mycket vätt uti att gis, sade hon, och jag gör lika rätt uti att stannz hemma. Ni kommer gåledes ej mr ,d? (Forts.)