Aftonbladet – 25 november 1874, sida 2

ligtvis var det ju blott en dröm, vild och orimlig som dylika alltid äro. En sådan mans öde, som doktor Camerons, kan aldrig ligga i en gvinnas händer, allra minst i en sådan gqvinnas, som den jag såg i drömmen. Ni har rätt, svarade Ruth, hvars tro, för ett ögonblick rubbad, derefter segrande stark och ljus gick ur striden; en man, niskas öde ligger icke i aågon annans hän der än Gads, Om vi blott alltid kurde hålla oss fast vid denna sanning, 48 vi komma i bekymmer, men ibland är det sö svårt. Man säger att doktorns sak är hopplös sade Caroline, liksom ville bon håna der unga flickans förtröstan. Det är bekla gansvärdt, att ban skall lida oskyldigt. Beklagansvärdt! Ack, säg ioke så! Tänk burna mycket förfärligare det vore, om har :ej vore oskyldig, om vi ej vågade bedja för hans frikännande eller ens önska det. Om doktor Cameron verkligen hade, i ett ögonblick af vansinne, begått det brott hvarför han är anklagad, skulle ni då kunna bedja om hans död — en förskräcklig. och vanärande död? Ruth sammsakaäppte med krampaktig styrka sina häsder. Om någon, som jag älskat, bade begått en så svår synd, skulle jag bedja att han måtte ångra sig; det öt riga skulle jag lemna åt Guds och menniskors rättvisa. Han kunde ångra sig och lefva. Ett långt lif aå godtgörelse är en bättre förgoning än en vanärande död. — Jag tror icke att ett åoldt och förtegadt brott är ångradt, Jag har alltid hört, att det förhärdar och brutaligerar; men om ångern verkligen kommo, tänk blott hur förfärlig den skulle vara! Tänk er ett hjerta, icke alldelea förderfvadt, som baja att i