BR spelet steg han upp, för att ett ögonblick gå ut i rummet bredvid. Neme volez pas! sade han, när han gick, till sin medspelare. Det var hans sista ord. Några minuter derefter fann man honom sitta död på en stol. Detär som om denne knusslige Kresus, hvilken alltid inbillade sig vara förföljd af röfvare, hade velat i det sista andedraget sammanfatta all sin diktan och traktan, all sin frnktan och förhoppning, hela sitt inre lif: Bestjäl mig icke! Svanesången är en girigbuk värdig. Girighet alstrar inbillningen att vara förföljd. Den stackars hertigen hade aldrig någon lugn stund; han misstrodde Gud oebk hela verlden, fruktade sin egen betjening, såg sig stundligen hotad af gift och dolk och vädrade i hvar och en, som närmade sig honom, en spekulant på hans millioner. Med hvilken pinsam omsorg vaktade ham icke dem! Han hade bygt en verklig borg it dem: hans järnkista var ett smideskonstens mästerverk, befäst med kurtiner och bastioner, endast tillgänglig för sin herre och redo att med en full salfva ur revolverbatterier mottaga hvarje obehörig. Hertisen hade också goda skäl till försigtighet och misstroende. Hans fabelaktiga skatter upptände öfveralt varm åtrå, arfskandida.erne trängdes omkring hans person, och ulldeles riktigt kallar biografen striden om le braunschweigeka millionerna en belägring, le sigge de la succession. Det är svårt tt säga, hvem lumpenhetens segerpalm tillzommer i detta penningkrig, de belägrande ller den belägrade, Inbillningen att vara förföljd alstrar proesslystnad. Hertig Karl trodde sig vara wotad till lif och egendom. Snart blef pro;essandet en vurm hos honom, tvist och nikan ett lifselement, studiet af hans rät.egängshandlingar en oumbärlig förströ31se. Englands, Frankrikes, Tysklands och Schweiz domstolar kunna förtälja månget vackert bevis på brannschweigarens rättesängstrakasserier. I England kämpade han nest mot tidningarnas förolämpningar. En