hertigen; förrycktheten böjde sig villigt fö! förständsöfverlägsenheten, vanmakten föl ramgången. Det är beklagligt, att man ui öreliggande biografi nästan ingenting kar nhemta om den psykologiskt säkerliger lögst märkvärdiga vänskapen mellan de bäds fventyrarne, hvilka i goda och onda da sar stodo hvarandra nära. Mot slutet ble fven denna tämligen anslående tafla förfu kad af braunschweigaren. Hans kärlek till 3onaparte dog med dennes lycka. Af den törtade kejsaren hade han ingenting mer utt hoppas; i Mars 1871 ändrade han sitt estamente och insatte i stället för den kej erlige prinsen det republikanska Gåeneve ill glad arftagare. Hertigens vansinne yttrade sig på många ärvt. En gränslös regeringslystnad förblef rrundtonen — deröfver ljödo girighet, in villningen att vara förföljd och processlyst nad i gälla tonertill sammans till ett ackord. Det bottenrika originalets girighet är alloekant. Hans hjerta dvaldes i en järnkista land diamanter och guldstänger, och olid: ig var för honom tanken, att han en dag näste skiljas från all denna härlighet. sälde det att befrämja sitt pretendentskap, srep han väl djupare ned i fickan — af ietta skäl höll han också en kunglig hoftat — men i det hvardagliga bagatell-lif. ret var han den uslaste smulgråt, man kan änka sig, prutade på bvarje öre med skrädlare och handskmakare och fälde bittra tåar öfver hvarje silfvermynt, som lemnade ans börs. I Paris tvistade han inför rätta ned en tvätterska om en räkning på sju rancs; i Gendve hade hade han kört öfver n stackars karl, blef dömd till en skadersättning af 1000 francs och ville icke etala; en årsränta, som han anslagit åt in skamligt öfvergifna gemål, utströks ur len hertigliga budgeten såsom en onödig Itgift; hans dotter bad under hela sin lifsid honom förgåtves om hjelp åt sig och ina barn. Den 18 Aug. 1872 spelade han ned en vän sitt vanliga parti schack, han egagnade dervid pjeser af guld; midt i