af dödsfallet samt att deltaga i begrafnings högtidligheten. Chefsplatsen i telegrafverket. Till Bedaktionen af Aftonbladet. Tillsättningen af telegrafverkets styres man lärer, enligt hvad det förljudes, fram kallat mycket bryderi för vederbörande emedan antalet kandidater, gom för dylik ämbeten i allmänhet ej är ringa, denna gån; skall vara större än vanligt. Man pästå att det uppgår till inemot ett tjugotal. Ta ges i betraktande att befattningen kräfve en man med blick för och förmåga i de praktiska lifvets värf samt jämväl ett ick så ringa mått af tekniska insigter, så skull man föreställa sig att personer, som sakn: dessa egenskaper, skulle hysa betänklighe att emottaga nämnda chefskap; men dett: lärer dock vara långt ifrån händelsen. Del uppfattning synes tvärtom mycket allmän att de efterfikade generaldirektörsämbeten: kunna intagas af hvem som hälst, blott hai är i besittning af den nödiga rangen, un der det förhållandet dock i verkligheten är att just dessa befattningar förutsätta spe cialinsigter, om deras innehafvare skol: kunna med sjelfständighet utöfva den den tillagda beslutanderätt. Erfarenheten ha! visat att de.verk, hvilkas generaldirektöre: förstå den sak, de omhändertagit, tidsenlig utvecklas och lämpa sig efter förhållande nas kraf, under det ett alldeles motsatt förhållande eger rum med de verk, som til styresmän fått personer, hvilka äro och blifva för saken främmande. Hvad telegraf verket vidkommer, så kräfver detta — med len starka utveckling hvaruti detsamma, i likhet med postverket, nu är stadt — för chefsplatsen nog sin man, och lära vederbö rande af denna anledning uppgifvit tanken att under samma chef förena de bägge ver ken, Emellertid torde det icke kunaa jät vas att, vid en jämförelse mellan förutnämnda bägge verk, man erhåller de mest påtagliga och i ögonen fallande vitnesbörd om. A ena sidan, hvad en chef med kraft och insigter förmår åstadkomma, samt, å den andra hvart det bär, då en gammal, oprak. tisk och med verkets förhållanden obekant man tager tömmarna om hand. Att det senare händt telegrafverket, är hvar man bekant, och följden deraf bar, mycket annat tt förtiga, blifvit brist på förutseende och illmötesgående mot grannar, hvarigenom ovsydlig inkomst för telegrafverket gktt för orad, mångskrifveri och deraf härflytande ängsamhet i ärendenas behandling samt en öga välsignelserik hushållningsmetod aom, ämte annat. framkallat en betänklig brist Å tjenstemän. Det sålunda gjorda experinentet har fulleligen ådagalagt olämplighe en och vådorna af att betrakta chefsplaten för telegrafverket såsom reträttplats, umnad att pensionera någon högre funktiovär. Utan öfverdrift kan det sägas, att jen nyligen aflidne chefen för telegrafstyelsen aldrig blef förtrogen med verkets ehof eller förmådde sätta sig in i de nårot egendomliga förhållanden, som äro oskiljsktiga från denna för landets materiella ut reckling vigtiga inrättning, så vida den samna skall kunna i fullt mått motsvara sin estämmelse. Att det för öfrigt kräfver tid ch möda för den cuef, som icke förut tillört verket och derinom passerat graderna, tt göra sig fullt förtrogen med detsamma, r helt naturligt och det kan med hänsyn ill dessa och andra omständigheter icke nnat än, så väl ur allmänhetens som rerkets egen synpunkt, vara önskvärdt om n blifvande chef utsåges bland dem, som edan tillhöra verket och om det samma ga full kännedom.