—————— — —-.-AE!Hs Ing att det förlorat på lokaliseringen, hvarigenom åtskilliga typer och förhållanden som icke alls äro här hemmahörande, vunnit en slags svensk medborgarerätt, hvilken de icke kunna vända sig till godo — möjligt också att en raskare gång af det hela ogh särskildt en mindre tung uppfattning på en och annan hand skulle gjort det njätbarare. Emellertid tycktes, den gången vi åsågo stycket, den tämligen talrika publiken vara särdeles välvilligt stämd, och bifallsyttringarna voro lika gtarka söm täta, I första rummet komino de naturligtvis, och med rätta, hr Bergström till del, hvilken i styckets förnämsta rol, den godmodige grosshandlarens, har ett tacksamt fält för utöfningen af sip lugna komik, Det fins hos honom ex saft, som otvifvelaktigt skulle göra honom till en komisk skådespelare af en i vårt land framstående rang, i fall han dels i allmänhet erhölle något högre uppgifter, dels hade en omgifning, hvilken han icke så sjelfskrifvet och utan alt bemödande vore äfverlägsen, Hr Warberg, såsom den unge bandelsbokbållaren, hvilken varit i Amerika, gjorde ett godt intryck genom sin naturliga friskhet, men — hvarför bemödar sig icke denne skådespelare om ett naturligare och mera menskligt tal?-Att från skådeplatsen få höra fråkta 1 st, f, frokta och dylikt kan icke annat än såra det bildade örat. Fröken Fridorff var en rätt täck ingenue och hr Nordberg, som den hederlige, nögot pjollrige onkeln, förträfflig till sin apparition, Fruarna Tillgren och Fornell syntes väl stora i förhällande till den lilla scenen, liksom de för öfrigt tycktes ej obetydligt chargera sina roler, något som äfven gäller hr Strindberg som professorn. Hr Ringhs kunglig sekter var en af de bedröfligaste företeelsor, vi sett på någon skådeplats,