Järnkonstruktioners förhållande vid eldsvådor. I engelska tidningar får man tid efter annan numera se tvifvel framkastas om nyttan oeh användbarheten af järn såsom ersättningsmedel för hvälfda konstruktioner. sedan man funnit att genom det samma ganska många olyckor förorsakats. Föl jande meddelanden visa, att man äfven i andra länder börjar anse järnbjelkar och järnskenor såsom ur stånd att lemna skydd vid våldsammare eldsvådor. Takttagelser i detta hänseende hafva också ledt till den i första hand öfverragkande slutsatsen, att järntak med ,afseende på eldsäkerhet stå långt efter alla de täckningsmetoder, som utföras med B. k. hårda täckningsmedel, såsom skiffer, olika slags taktegel m. m. Enligt nedanstående i Petersburg gjorda observationer skulle järntak under vissa vilkor till och med vara ett medel för elds vådors; utbredande och förvärrande, hvarföre de i synnerhet i tätt bebygda qvarter torde böra med en viss försigtighet anlitas. De meddelanden, hvarå här ofvan syftats, finnas återgifna i en journal för arkitektur och konstteknik, organ för Petersburgs arkitektförening, efter ett af professor R. Bernhard hållet föredrag om användningen af järnskenor vid hvalfbyggnader, och äro af följande lydelse. Såsom direkt konklusion af det antagandet, att järn och tegel äro eldfasta byggnadsmaterial, anses äfven, att hvalf på järnskenor hafva samma egenskap. TIakttagelser öfver eldfastheten hos järntak på järntakstolar äfvensom hos gjutjärnsbjelkar etc. hafva emellertid uppväckt tvitvel, i synnerhet hvad beträffar tegelhvalf i förbindelse med dylika konstruktioner. Följande fakta må, såsom närmare belysande denna fråga, här anföras. För ungefär 5 år sedan råkade köpman-. nen Torntovns fabrik, 10 verst (1 sv. mil) från Petersburg på högra Nevastranden, midt emot Alexandrovska gjuteriet,i brand. I tvänne af fabrikens flyglar voro golfven upplagda på massiva gjutjärnsbjelkar, och i båda voro en stor mängd ullvaror och materialier magasinerade. Bjelkarne blefvo under branden rödglödande och på kanterna bragta till smältning, och till följd deraf böjde och utsträckte de sig så, att murverket vid ändarne instörtade. r 1868 uppbrann under eldsvådan i Tnoschkov-qvarteret äfven ett af de nya stenmagasinen med sitt innehåll af hampa. Järnplåttaket och järnbjelkarne upphettades af elden från ett angrängande, brinnande trämagasin till den grad, att innehållet antändes och takstolarne instörtade. Materialet till dessa senare erbjöd efter branden anblicken af en oredig massa, icke olik charpie. År 1869 uppbrann i Petersburg vid omkretskanalen en fabrik, Under branden in. störtade mellan första och andra våningen ett trätak, som hvilade på järnbjelkar, till följd deraf att dessa i elden förlorade sin bärförmåga, sedan de naturligen först äfven förlorat sin ursprungliga form. Är 1870 egde en explosion rum i en stations-gasometer, tillhörande hufvudbolaget för gasbelysningen i Petersburg, och den derigenom uppkomna elden släcktes efter tvänne timmar, Under branden hade mellantaket ej hunnit fatta eld men likvist instörtat, och besprutades det, sedan det neåfallit på marken, med vatten. Träbjelkarne voro förkolade blott till cirka 4 liniers (11 m.m.) djup, och dock kade hettan varit tillräcklig för att sätta jätnbalkarne, hvilka uppburo taket till afdelningen, der gasmätaren stod, och voro afrätt betydande dimensioner, i glödgning, hvarigenom derag bärförmåga minskades till den grad, att de böjde sig ned till bjelklaget. Likartade observationer hafva vid eldsvådan i den baierska staden Cham år 1873 blifvit gjorda. Der blefvo järntak och tak med annan metallisk täckning på en kort stund icke blott förstörda, utan bidrogo de SONESSON ONES