den populäre ryske fältherren Suvarov, och ofta hade, enligt folktron, Snvarov och Napoleou personligen mätt sina trolska kraf. ter mot hvaratära, I en sådan tvekamp förvandlade sig en gång den sist nämnde till ett lejon. Suvarov gjorde senast sam maledes. Napoleon grop till en ny list och förbytte sig till en öra. Då ville Suvarov, för att riktigt säkert besegra honom, förvandla sig till en örn med två bufvuden och sökte ho: tsaren om tiilstönd dertill, Detta syntes dock tseren vars alt för oförskämdt, efter som det heliga Rysslands vaven är en fläkt örn. Tsaren förtörnades och beröfvade Suvarov alla hederstecken. Såsom bekant, föll Suvarov slutligen i onåd 108 kejsar Paul 1.) Detta ärren fetischism och schamanism, österländsk h:dendom, tusen och en natt! Men för de ryssar, som drogo alt längre ram i den europeiska vestern, öppnade sig; såsom sagdt, en ny verld; civilisationens ch frihetens, der formerna äro bestämda, restalterna sjelfständiga. När de slutligen ntågade i Paris skedde de: ock vida minIre som stolte segerherrar, än som andaktsulle pilgrimer, hvilka vallfärdat till en yt, der lysande bjeltar och martyrer offrat ig för hela mensklighetens framtida väl. En del af de ryska trupperna garnisoneade Bedermera ett helt års tid i mellersta ch södra Fravkrike. Den trolska verld, om ler vid Loires och Garonnes blomnande stränder, trubadurernes och albigenjernes forna hem, uppväckte en ljuf hänyckning hog män, hvilka dittills tillbragt it lif antingen i en afägsen rysk provinstads glädjefactiga enformighet, eller ock i de petersburgska hoffesternas saturnaiska tummel. Den stora ledighet, som sarnisonstjensten medgaf, och de betydliga fstånd, som åtskilde de särskilda truppstdelningarna, medförde en frihet, ett obeoende, som man förut knappast anat. Man unde derför egna hela sin brinnande uppnärksamhet åt den politiska tvekamp, som ortgick i Frankrike, Besegradt, återlem