Aftonbladet – 21 november 1874, sida 3

nadt åt bourbonerne såsom arf och egendom, bibehöll Frankrike likväl en konstitutionell statsförfattning, såsom art efter revolutionen. I kamrarne föreföllo lifliga parlamentariska debatter, ryssarne voro läraktiga vit nep till dessa moderna torneringar i det gamla chevaleriets hemland, Liksom den förbrända Jorden begärligt insuper dot milda sommarregnet, Så insögo deras själar med hänryckning medborgerlighetens, frihetens, författningsrättens ider. När ockupationstiden var förbi, drogo de bort med den fasta föresatsen att importera Frankrike i Ryssland. En af deras ogna befälhafvare yttrade då, att det vore bättre för ryske kejsaren att kasta dem i oceanen än ätt låta, dem Återvända hem, Han, som sade detta, genomskådade nog kejsar Alexanders innersta tanke, och börtom Ålexander I spar nade hans blick Nikolaus I,som icke tyckte om några tankar alls. Han erfor en förkänsla af att officerare och soldater, för hvilka uppgått helt andra ideal än prygelkäppen och knatpiskan, en vacker dsg skulle komma att hota hela den ryska kejsardynastiens tillvaro. Kanske såg han ock galgarne, fängelserna, Siberien, som redan väntade, och önskade hälre sina unga krigskamrater i hafvets djup. Emellertid kunde det ju icke hindrag, stt krigarne återvände till hemmet, sedan kriget slutat, och att de medbragte till den fosterländska härden sina intryck, sina erfarenheter från vestra Europa. Till den i Frankrike förlagda bevakningskåren hörde gardena med högadelns blomma. När de åter intågade i 8:t Petersburg, gick en elektrisk stöt genom hela det bildade ryska samhället, Lifliga meningsutbyten uppstodo. De hem. Kolune, som omstrålades af en sällsam gloria, inympade på de hemmablifoe sina känslor och idger. Närmast emottaglig för inflytandet var den unga militären. Nästan vid hvarje regimenta bildade officerarne frimurareloger af rent politisk karakter, och arbetenas lösen var enhälligt: konstitutionell statsförfattning åt Ryssland! Sälunda