Aftonbladet – 21 november 1874, sida 2

(55. om j Det är ingenting, Fenwick, alldeles ingenting, iag försäkrar dig det; blott någon Jfveransträngning kanske, Jag har fastat SA ör ockoc förhållandet; han kade ävgn, förtärt något på ett ., a Verkligt orolig tillsade uvktör bopbyr om frukost, och James Cameron .. 25 sig att äta, dricka och tala som vanligt, men han lyckades ändå icke till den grad beherska sitt ansigte, att icke de, som voro närvarande vid konsultationen, observerade hans bleka, förstörda utseende och undrade hvad som händt, Middagen var redan förbi, då han återkom till Richmond, och hans första fråga var efter hans hustru. Hon var ännu icke uppstigen, svarade huspigan. Ingen skulle få gåini hennes rum, förr än hon ringde. Det var icke ovanligt, att mrs Cameron låg till middagen, men doktorn var mycket ledsen öfver detta dröjsmål med det samtal, som förestod mellan dem. Hans hufvud värkte nästan olidligt; hade han fått sofva ett par timmar, skulle måhända alt åter blifvit bra, men på nägön sömn var nu icke att hoppas. Två gånger måste en knackning på dörren upprepas, innan han upplyfte sitt bleka ansigte och svarade: kom in. Äter ni middag hemma i dag, sir? Han visste. att en fråga hade blifvit framstäld och förnyad. Han visste äfven att flickan stirrade på honom med förvånade ögon. Sedan frågan för andra gången framstälts, uppfattade han den och svarade med bestämd röst; men den besynnerliga förvirringen i hans tankar öfvertygade honom om att hans opasslighet var allvarsam. Just då han steg upp och måste hålla fast i bordet för att ej falla, ljöd igenom huset ett skrik, likt ett eko af det, som han hört om natten i järnvägskupen. Fotsteg närmade sig hastigt, dörren slogs häftigt upp, förfärade ansigten visade sig och från bleknade läppar hörde han orden: Ack, sir, vår matmor är död — hon är dödl!