Aftonbladet – 21 november 1874, sida 2

NIONDE KAPITLET. Caroline Drugh hade först tillbringat en vecka hos Ruth vid badorten, dit den sist nämnda rest med sina små skyddslingar, och sedermera farit till en gammal, af sjukdom ständigt sängliggande vän till hennes tant, hvilken 1 forna tider bevisat Caroline välvilja. Vid sin Bterkomst till London fann ann Winifreds bref, som väntat henne två dagar. Att James Camerons hustri SKnlle kunna föra en hemlig brefväxling, förvånade uv..? icke alls. Hon hyste en alt för stor missaktning för brefskrifverskan, att icke tilltro henne detta, men tanken att sjelf vara utsedd att fortskaffa dessa bref fylde hennes högmodiga sinne, med harm. Dessutom var det ett visst något i den korta skrifvelsen till henne personligen, så obetydlig den än till innehållet syntes vara, som ingaf miss Drugh en obestämd känsla af fruktan, Det fans knappt en handlivg af dårskap eller en förseelse, hvartill hon ej ansåg denna veka, principlösa varelse vara i stånd. Caroline gick länge orolig af och an i rummet och tankar af många slag, onda och goda, lidelsefulla och ångerfulla, återspeglade sig i hennes mörka ansigte, Slutligen stannade hon åter vid bordet och tog upp Winifreds bref till Cyril. Det var ej försegladt och blott löst hopveckladt; det fordrades blott ett litet vidrörande, och hela hemligheten af denna brefväxling skulle ligga öppen för hennes blickar. Hvilka underliga varelser äro vi icke, de bästa så väl som de sämsta ibland oss! Aldrig förut hade några betänkligheter förmått häjda Caroline i hennes förblindade föresats att hämnas, men nu, hon visste sjelf ej hvarför, ryste hon för att öppna det oförseglade kuvertet. Hon hade sig intet bekant om Cyril Thornton och hvar han fans, hon kunde derför ej sända honom brefvet; hon ville tills vidare lägga undan det och följande dag fråga efter honom i hans bostad, Kanske hade han kommit till