nom, Hon befann sig vid hans hufvndgärd, då ban dog (1572), Det förtäljer historien. Sägnen har gjort Tvardovsky till en helt annan personlighet; hon har förvandlat den lärde enstöringen och meuniskohataren till en lysande ädling, som för att kunna föra ett gladt lif sålde sin själ till djsfvulen ge nom ett kontrakt, som skrefs på oxhud, och i hvilket han vid sitt hedersord, sitt nobile verbum, förband sig att öfverlemna sig ät fan, så snart denne komme till staden Rom, Till dess skulle djefvulen tjena Tvardovsky. Den sehare Vegagnade den makt, helvetet stälde till hans förfogande, med verklig polsk slösaktighet, Han gat lysande fester och roade sig med alla s upptåg, såsom att förvandla en skräflande soldat till en hare, blott genom att svänga en sabel öfver honom, eller att med en syl sticka tre hål i näsan på en skomakare, för att sedan tavpa ur hans hufvud en hel tunna brätvin, hvarmed hau trakterade folkmassan, En qväll får ban ett bref, i hvilket han underrättas, att en förnäm främling väntar honom på värdshuset Stads; Rom. KEelt bekymmerslös beger han sig till mö tesplatsen, men han bar kasppt kommit in 1 sale, gnolande på en versstump, han har knappt hunnm. sära en qviekhet till den vackra värdinnan, förr än någön knackar på dörren, och djefvalen, klädd itysk drägt, in träder med sitt kontrakt i handen, Tvardovsky inser listen och möter den med samma vapen. I det ögonblick djefvulen ämnar lägga hand på honom, rycker han värdhusvärdens barn ur vaggan, der det slämrar, och skyddad af denna oskuldens sköld, trotsar hån helt lugnt helvetet. — Men hur går det med ditt adliga ord? — utbrister djefyulen i gäckande ton, Vid dessa ord får polac