kens aktning för det förpantade hedersordet öfverhand hos honom. Tvardovsky lemnar genast barnet åt dess moder och öfverlemnar sig stolt åt sin fiende, som för honom bort med sig iluften. Medan de båda sväfva öfver Krakov, hör Tvardovsky några svaga klockljud, hvilka uppväcka hos honom minnet af en lofsång till jungfru Maria, som hans moder lärt honom: han uppstämmer den genast, hvarigenom djefvulen blir nödd att släppa honom. Sedan sväfvar Tvardovsky mellan himmel och jogd, utan att Veta nå He mer om hvad som tilldrager sig här nere, än det en spindel, som fäst sig vid hans kläder och som stundom släpper sig ner till jorden, meddelar honom, Denna burleska upplösning utesluter all jämförelse med den tyska sägnen, som är vida mer poetisk, Det behöfver icke sägas, att i Tvardovskys lif spelar avinnan förnämsta rolen, ieke som en ödmjuk Gretchen, utan som en verklig polska, tjusands gpirttuell och hersklysten. Tvardovska befaller öfver giv man, liksom han befaller öfver nervetert, och man kan med skäl fråga, hvilken af de båda onda andar, som han öfverlemnat sig ät, är den värsta — han med horn och klor eller hon, den leende ooh behagfulla, i zobel-kazavaika. En annan version af sägnen låter Tyardovsky komma till värdshuset, icke ensam, utan åtföljd af sin hustru och sina vänner, för hvilka han; tillställer en munter fest. Kommer 8 fan helt oförtänkt med de ståtligaste bugningar. Medan den polske Faust, för att vinng tid, läser kontraktet Fö ni hble räcker honom, tittar hans huostru öfver axeln på henom; hon utbrister i skratt och säger: Du glömmer, vän, att du har ännu tre saker att göra, innan du får taga Tvardovsky med dig, och att kontraktet kommer